Dagens Nyheter – 6 maj 1872, sida 2

— 203 — — En förträfflig regellanwärkte-hustrun; den förnuftigaste, jag nånsin hört dig-yttra. — Men nu måste jag gå och se efter Thames, sade snickaren. ; Åh, låt Thames vara; det är ingen fara med HKönom. Kom med mig i talrummet; Jag kan inte :umbära ditt bällskap i närvarande ögonblick. Ack, min Gud, hvad lifvet. är tungt! — 86 sål-ropade Jack; idetsamma de begge makarne gingo in i talrummet; kusten är klar, låt-ost nu skynda. Thames var just i begrepp att följe efter, då han kände eå-dlätt hand-som-tog honom sakta i armen.:: Han ;vände sig. om-ochsåg Winifred bredvid sig. — Hvart går du? frågade hon. — Jag kommer straxt tillbaka, svarade.han undvikande. — Gå inte, jag ber dig så mycket! sade hon med sin, ljufva röst. Du är i fara. Jag hörde hert Kiieebone säga det just nu. Död och -helvötet Sådant förbannadt uppehåll! ropade Jack med otålighet. Om du sölar så der, kommer -gamlaå Wood på 088. — Om du går ur fläcken, så ropar jag på honom, sade Winifred. Det är ni, Jack, som öfvertalar min bror till hvad ondt är. Thames, fortfor hon, det kan inte vara någon god gerning som du förehar; eljest skulle du inte vara rädd att tala om det för min far. — Han kommer väl ut straxt, ropade Jack