Dagens Nyheter – 4 maj 1872, sida 2

— Bah! utropade Jack med en föraktlig min; ingen menniska blir vanärad eller olycklig, så främt han inte blir upptäckt. Jag är fullkömligt trygg, om du bara håller munnen. Ge mig igen porträttet; annars knäcker jag dig. — Hör mig, sade Thames med mycket lugn; du vet att du inte rår på mig! — Kanhända inte med knytnäfvarna, inföll Jack förbittrad; men jag har min knif: — Du vågar inte bruka den. — Försök att lemna rummet, så skall du få se, om jag vågar, svarade Jack, och tog upp bladet på knifven. — Jag väntade mig inte detta utaf dig, återtog Thames med beslutsam min. Men dina hotelser skola icke hindra mig stt lemna räimmet när jag behagar, och hur jag besagar, Se så, vill du nu gå undan? — Nej, svarade Jack, med vild uppsyn. Utan att säga ett ord vidare, gick Thaåmes raskt emot honom, och tog honom i kragen. — Släpp mig! skrek Jack, under det han stretade emot af alla krafter och höjde knifven; annars märker jag dig för lifstiden. Men Thames lät ej afskräcka sig, och striden skulle troligtvis fått en olycklig utgtng, om ej en fredstiftare hade uppträdt i lilla Winifreds person, som, orolig öfver det buller hoh hörde, hastigt rusade in i rummet. — Håll! skrek hon, då hon såg det upplyftade vapnet i Sheppards hand; gör inte jllä åt Thames; gör inte det, söta Jack! Om