Dagens Nyheter – 4 maj 1872, sida 2

-— LIT — Då sa hon: den trogne gesälln jag försköt; Till straff nu sin ed mot mig riddaren bröt. Ve! Ve! Till straff nu sin ed mot mig riddaren bröt. Hä! Hä! Häl — Hvad har du här att göra? frågade Thames. — Åh, ingenting just, svarade Jack med hånfull min; fast, hvad det angår, är rummet lika mycket mitt som ditt. Men jag vill inte vara i vägen; jag vill inte hindra någon att roa sig. Och om miss Winny vill ge mig en sådan dugtig smällkyss af sina söta läppar, som Thames måtte ha fått, så skall jag laga mig härifrån inom mindre än ett ögonblick. Till svar på denna begäran, fick Sheppard på sin framsträckta kind en dugtig smäll af helt annat slag, som den unga missen gaf honom, i detsamma hon sprang ut ur rummet. — Bositta det! ropade Jack och gned sig på kindbenet; Jag är lycklig i dag. Men nog tar jag ändå hellre en örfil af dottern, än af modern. Jag har nu försökt begge delarne, och jag vet hvilken som tar bäst. Jag skall säga dig en sak, Thames, tillade han i detsamma han kastade sig vårdslöst på en stol, jag ville ge min högra hand, och det är inte litet bjudet af en snickarlärling, om denna lilla vildkatt vore hälften så kär i mig, som hon är i dig. — Det kan väl aldrig hända, så länge du beter dig så som du nu gjort, anmärkte Thames med spetsig ton.