betraktad annat än som en tillfällig nödbjelp. Ett rykte, som knappt kan vara utan grund, har velat veta, att inom sjelfva ministören bildat sig motsatta fraktioner, och dertill kommer att i hofkretsarne gå åtskilliga gamla fiskare omkring, hvilkas hela sytte är att kunna fiska i grumligt vatten. Den svaghet och det vacklande, som är en oundgänglig följd af allt detta, verkar allt starkare och starkare i en och samma riktning: att samla auktoriteten, makten och ansvaret hos representationen! Någonstädes måste tyngdpunkten ligga i en stats offentliga lif. Den konstlade fördelningen kan vara god nog, men förflyktigas en af vigterna genom egen skuld till den grad, att den blir fjäderlätt, då kan iogenting i verlden hindra att tyngden flyttar sig öfver till andra sidan. Riksdagen har i år varit särdeles foglig och betänksam i sitt uppträdande mot regeringen — till och med alltför foglig i de ifriga radikalernas ögon. Men förklaringen härtill får väl sökas deri, att riksdagen i medvetandet af sin makt icke funnit det värdt omakat att tillgripa allvarsammare medel. Så länge z1egeringen tror sig kunna undvara det stöd, som ligger i representationens godkännande af dess politik — jag är nog artig förutsätta, att regeringen har någon sådan, så kan riksdagen å sin sida fördraga de små hinder, regeringen förmår lägga i dess väg. En annan sak är det, om en sådan situation i längden kan uppehållas. Valen till andra kammaren stå inom kort för dörren; och svika icke alla gamia märken skall nog den nya riksdagen, som nästa år träder tillsammans, möta regeringen med betydligt skärpta fullmakter från sina valmän.