Dagens Nyheter – 4 maj 1872, sida 1

RV Va — Du bebhöfver en omgång till, märker jag, sade Thames och rynkadö ögonbrynen. — Nej, det är öfverflödigt: Jåg har fått nog af den traktering du består. Jag skall ints tänka på henne mer. — Bevars! ropade Jack, då hans blick händelsevis föll på ritningen, som Winifred under sitt upprörda tillstånd hade släppt på golfvet; är det der ritadt af henne? — Ja, det är det. Tycker du det är likt? — Om jag tycker! svarade Jack med bitterhet. — Det var besynnerligt, fortfor han, liksom talandöe för sig sjelf. Sådan obegriplig likhet! — Är det så obegripligt, skrattade Thames, att ett porträtt liknar den det skall föreställa? — Nej, men att det liknar den det inte skall föreställa. Det här är fullkomligt likt ett miniatyrporträtt, som jag har i min ficka. — Ett miniatyrporträtt? Af hvem?— Det kan jag inte sägå, svarade Jack med hemlighetsfull min. Men jag misstänker till hälften, att det är din fars porträtt. — Min fars! utropade Thames, på det högsta förvånad. Låt mig se det! — Här är det, svarade Jäck och tog fram en miniatyrmålning, infattad i briljanter. Thames emottog den, och fann porträttet af en ung man, som tydligen, att döma efter hans : klädgel, var af hög börd, och hvars