Dagens Nyheter – 1 maj 1872, sida 1

herr N. N. är en stor man? Det göra vi, men icke efterverlden. Så går det stundom, och så torde det i viss mån komma att gå med dessa sex första år af vårt nya statsskick. Representationen har fått uppbära förebråelser både derför att den velat för mycket gammalt och gjort för litet nytt och äf:ven derför att den velat för litet gammalt och gjort för mycket nytt. Båda beskyllningarne synas. oss hafva varit lika ensidiga och öfverdrifna. De nya riksdagarne hafva jemt upp uträttat hvad man billigtvis kunnat af dem fordra. Hvarje riksdagsperiod har nligt grundlagarne räckt fyra månader allena. Fyra gånger sex gör tjugufyra och det är således alla dessa sex årens riksdagar, som böra jemföras med två af de fordna årslånga riksdagarne. Utgår man från denna jemförelsegrund, månne då den nya representationen kan sägas hafva proportionsvis uträttat -mindre än den gamla? Må man besinna under hvilka brydsamma ekonomiska förhållanden den nya representationen började sitt värf och huru hastigt den bragte sparsamhet, ordning och reda i statshusbållningen; huru den lyckats göra slut på ekonomiska kotteri-intressen och på den jernvägskorruption, som utgjorde en vanära för den gamla representationens sista tid; må man erinra sig att medborgerlig rättvisa är skipad åt främmande religionsbekännare, att grundskatternas återstående naturaprestationer blifvit förvandlade i penningar, att läran om den allmänna värnepligten genom borttagande af friköpning och lega blifvit en sanring, att Sveriges kredit blifvit gjord starkare än någonsin, att alla våra stora reformfrågor i försvarsväsendet, i rättsskipningen och i statsförvaltningen, för hvilkas genomförande den gamla ståndsrepresentationen visade sig vanmäktig, under den nya med en förut okänd liflighet och kraft blifvit debatterade och förberedda till en snart förestående lösning, den ena efter den andra. Vill man härtill lägga att regeringen alltjemt och oaktadt de partiella förändringar, som under tiden i densamma egt rum, icke i det nämda arbetet tagit någon mera kraftigt ingripande del, syskelsatt som den varit att i feori och detalj förneka, men i praktik och i det hela underkasta sig konseqvenserna af ett parlamentariskt styrelsesätt; besinnar man att denna regeringens försagda kryssning med refvade segel, eftergifvande kanske alltför mycket i enskildheter under fåfängt hopp att derigenom lyckas undgå eftergifter i system, icke varit egnad att leda utvecklingen utan snarare att förleda den, ifall icke vår nya representatiom lyckligtvis egt den lugnare besinning och det tålamod som man saknar hos söderns folk — besinnar man allt detta, så skall man icke kunna förneka att den nya representationen, såsom vi ofvan påstått, uppfyllt hvad man af densamma billigtvis kunnat foråra. Man har förhisnat sig öfver det hiskliga angrepp som andra kammaren nu senast påstås hafva låtit komma sig till last i fråga om riksdagens rätt öfver de ordinarie inkomsterna. Om det verkligen vore så illa, månne andra kammaren skullö hafva dröjt till slutet af sin andra valperiod för att då, först då, plötsligen göra sig skyldig till en dylik öfverilning? Detta nyssnämda angrepp RNE ILS NST ETT TRA VIT STERN SVIT DI IAAOSE