Dagens Nyheter – 1 maj 1872, sida 1

m 172 — sidan på sin kamrat, jag vet med säkerhet att så förhåller sig som ni säger. — Dot fäögnar mig att få veta det, och jag tackar er för underrättelsen, sade Jackson; jag skall inte glömma att be herr Wild vara på sin vakt emot en mördare. — Och jag skall varna Blåskinn för en förrädares anslag, återtog Smith i en ton som nära liknade en hotelse. — I min tanke, anmärkte Kneebone, är det alldeles likgiltigt hvilkendera af två sådana bofvar samhället först blir befriadt ifrån. Om Blåskinn dör på gålgplatsen och Jonathan genom en mördares hand, så har både den ene och den andre träffats af det öde de förtjent. Wild var fordom agent åt Jakobitiska partiet; men då den motsatta fraktionen bjöd hönom större fördelar, gick han öfver utan att tveka och förrådde dem, som förut hade användt honom. Nu senast har han blifvit Walpoles förnämsta verktyg och uträttar åt hemliga kommissionen allt sådant som är smvtsigt och skändligt. Han har fått i uppdrag att arrestera åtskilliga betydande personer; men gom vi blifvit i tid varnade och beständigt äro väl beväpnade, hafva vi alltid gäckat hans planer; ha, ha, ha! Jonathan är eljest en förbannadt slipad rackare. Men han kan inte ha sina ögon öfverallt; annars skulle han ba hållit sig framme i förmiddags, när vi voro der i Myntet, eller hvad säger herr Jackson?