Dagens Nyheter – 29 april 1872, sida 2

oo AVN sällskapets uppmärksamhet, företog han sig af egen drift att sjunga följande DRYCKESVISA. Vackra nos! De rubiner du bär som en krans, Har da funnit i arrackens åar Och dem sorgfälligt vårdat och höjt deras glans Med madera och portvin i såar. Stolta nes! Du bör ses med so!ar-mikroskop, För att rätt må uppskattas ditt värde Bredvid dig, hvad figur gör ev nykterhetsvåp, Med den bleknos, som vattnet baskärde! De, som påstå att synen förderfvas af vin, Aro dårar, som vattnet förvirrar : Ser den bittre, som tittar i dyn som ett svin Än som vingud på sjernorna stirrar? Snart har lifvet för vattdrickarn flytat sin kos, Och hans glidje på jorden var ringa; Men du lefver 1 vällust, du flammande nos! Och bekymmer du har ju haft inga. — Huru länge kan det vara sedan den der gossen blef funnen der fru Wood söger? frågade Jackson, så snart det larm som följde på Smiths supvisa hade saktat sig. — Låt mig se, svarade Wood; det var jemt tolf år sistlidne november. — Hvad, det vill säga, på den tiden då den stora stormen rasade? frågade åter Jackson. — Alldeles, svarade Wood; ni har slagit spiken på hufvudet. Det var just samma natt, den stora stormen rasade som jag fann honom. — Det skulle intressera mig att få höra en utförlig berättelse om denna händelse, sade