Drottning Kristinas sarkofag. Signaturen M. L, skrifver från Rom till Göteborgs Handelstidning bland annat: De vidsträckta hvalf, som uppbära S:t Peterskyrkan, benämnas S. Grotte Vaticane och äro i hög grad sevärda, Hvalfvens konstruktion är stark, såsom sprängd i klippan, golf och väggar äro ännu beklädda med den ursprungliga basilikans mosaiker. Apostelgrafven utgör en liten kyrka för sig, utstyrd med all den rikedom och den prakt man kan tänka en hel verld hafva slösat på prylandet af en plats sådan som denna. Gyllne lampor brinna här beständigt sedan århundranden tillbaka, och messor läsas här oaflåtligt. Förutom denna graf, som utgör en särskild kyrka i dessa underjordiska hvalf, finnes här en stor mängd grafvar åt ryktbara personligheter. Om man uti denna kyrka först besöker hufvudaltaret, som ligger närmast Petri graf, straxt under högaltaret uti den öfre kyrkan, finner man hedersplatsen uti de Vatikanska grottorna upptagen af två sarkotager; den till höger omsluter de jordiska lemmningarne at påfven Pius VI (död 1799), men den till venster har för Sverige ett större intresse. Väggen öfver denna sarkofag prydes af en gammal mosaik, framställande trenne englar, men är för öfrigt utan alla bildverk. Nere på stengolfvet alldeles invid foten af altaret är en ungefär 4 alnar lång, 1!2 aln bred och 1!2 aln hög sarkofag uppställd. Förut har jag dock ej sett någon liknande, men mänga af de Vatikanska grottornas sarkofager äro likadana. Den står ej fritt, har formen af en alldeles slät låda med de dimensioner jag antydt och tyckes vara fastsmält vid golfvet. Ei ett enda ornament finnes och intet tecken tydande på något lock. På förfrågan huru dessa sarkofager förfärdigas erhöll jag den beskrifning, att på golfvet ställes en metallform af den föregifna storleken, hvaruti gjutes en tjockt flytande stenmassa. Häruti nedsänkes sjelfva likkistan, hvilken sålunda på alla håll hermetiskt om slutes at denna massa, som så småningom antager fast form och slutligen blir som granit. När denna process försiggått, borttages den yttre formen, då sidor och öfverstycke poleras. Denna sålunda till ett enda stycke blifna sarkofag var öfverstruken med kvit limfärg, och på framsidan stodo följande ord målade med svart limfärg: O CORPVS CHRISTINA ALEXANDRE GOTHORVM SVECORVM VANDALO (RYMQVE REGINA. OBIJT DIE XIX APRILIS M. DC. LXXXIX. Det är således här vid sidan af Pius VI och på den förnämsta platsen i de Vattikanska grottorna, som den svenska drottniagens stoft nu hvilar. Går man från denna plats rakt fram mellan pelarne, har man de Stuartska grafvarne på höger hand och längst nere vid hvalfvens slut en kolossal sarkofag, prydd med tunga ornamenter och omslutande lemningarne efter kejsar Otto II (t 893). Vid pelaren straxt här bredvid hvilar på marken en massiv kunglig krona, huggen i röd granit af ungefärligen 1f2 alns höjd och motsvarande bredd. Denna krona, hvars ena hälft är inmurad uti sjelfva pelaren, omsluter drottning Kristinas hjerta, som sålunda här är begrafvet. Månne det ej varit bättre att hufvudet fått en särskild hedersplats efter döden? Nu tyckes det nästan som hade man på spe låtit kjertat omslutas af den kungliga kronans bild, hvars gyllene ring hon sjelf lyftat från sin hjessa. Öfver detta monument är ord för ord anbragt samma inskrift som på sarkofagen, enlast med den skilnad, att ordet CORPVS här på pelaren ersatts med ordet PRAECORDIA. Afskedsfest, (Bref från Falköping den 28 april). En festlighet, mindre vanlig i sitt slag, firades i går afton å härvarande jernvägshotells festivitetsvåning. Ej få trafikanter från såväl staden som kringliggande trakt hade nemligen inbjudit stationsföreståndaren härstädes, kapten J. N. Lindh, för att taga farväl af honom, som vetat att under en tjenstetid af sex år som chef vid Falköpings station tillvinna sig deras tacksamhet och erkänsla för det sätt, hvarpå han som trafikman gått dem tillmötes. Festen öppnades på de närvarandes vägnar af dr Westerberg, som, sedan han tolkat dess betydelse och med ledsnad vidrört den omständigheten, att kapten Lindh6 nu på allvar st aa