Dagens Nyheter – 27 april 1872, sida 2

— 155 — och började skratta lika så bjertligt som någon af de öfriga. Nu kunde fru Wood ej uthärda längre. — Jag tror ni äro förtrollade allihop, sade hon. — Ja, af era behag, min nådiga, svarade herr Jackson med artighet. i i — Vi äro alldeles förtjusta i er, min nådiga, tillade herr Smith, och lade sin hand på bröstet. ps . Herr Kuoeebone och herr Wood gkrattade ännu värre än förut. Wood, sade frun uppbrusande, jag förmodar att du gör något afseende på min begäran. Jag önskar du ville sansa dig. — Herr Kneebone gör som han behagar, tillade hon i det bon gaf denne en blick som var lik ett dolkstygn, Härvid uppgåfvo de begge främmande herrarne ett nytt skallande skratt. — Jag hoppas ni inte är ond, min bästa fru Wood, sade herr Kneebone i en undergifven ton. Mina vänner, herr Jackson och herr Smith, äro litet besynnerliga, men... — De äro mycket besynrerliga, inföll fru Wood med en föraktlig min. i — Vår hederliga vän ärnade just anmärka, min nådiga, sade herr Jackson, att vi åtminstone aldrig fela i tillgifvenhet för det täcka könet. . — Aldrig,); min nådiga, upprepade herr Smith. På mitt samvete, aldrig!