yttrade föreställningar, sin tillflykt till ölstånkan. Den sistnämnde gjorde också heder åt anrättningarne; men han drack sparsamt, och visade upponbarligen sitt missnöje öfver den omåttlighet, hvartill hans kamrat gjorde sig skyldig. Hvad herr Kneebone angår, hade han fullt upp att göra, emedan han måste på en gång kurtisera fru Wood, skära för sina vänner, och dricka med värden. Under det man sålunda var i fullt arbete vid bordet, öppnades dörren just då väggklockan i hörnet slog sex, och Jack Sheppard inträdde med sitt skrin under armen. — Ser ni, att jag hade rätt, min far, ropade Thames med ett förnöjdt leende; Jack har sitt arbete färdigt. : — Jag ser det, sade snickaren kallt. — Hvar skall jag lemna det? frågade Jack. — Det har jag ju redan sagt dig, svarade Wood med snäsig ton. Du skall gå med skrinet till sir Rowland Trenchard vid Southampton-fields. Och kom ihåg, att det är hang syster, lady Trafford, som skall ha det. — Ja, mästare, sade Sheppard. — Du måste fukta din strupe, innan du går, Jack, sade Kneebone och slog i ett glas öl åt honom. Hvad är det för arbete du har gjort åt sir Rowland Trenchard? — Ett litet skrin bara, svarade Sheppard och tömde glaset i ett drag. — Det var en besynnerlig form på det der skrinet, sade Kneebone och betraktade det