Dagens Nyheter – 27 april 1872, sida 1

RE TE ene verel skall väl bli ärkebiskop, och vi bli allihop kath... — Allting i behörig tid! inföll Kneebone och lade fingret på munnen; låt ej er inbillning föra er för långt, min vackra vän. Den der gossen, tillade han med .en blick på Thames, har sina ögon riktade på oss. Men fru Wood var för mycket ifrig, för att gifva akt på denna varning. — Ack, herre Jemine! ropade hon; förklädda franska markiser! och jag var så obelefvad! jag kan aldrig godtgöra det! — En god supå skall ställa allt till rätta, anmärkte Kneebone. Men var försigtig, min engel. — Frukta ingenting, svarade hon. Jag är försigtigheten personifierad. Ni skulle kunna anförtro chevaliern sjelf i min vård. Jag skulle aldrig på något sätt förråda hans närvaro. Men hvarför underrättade ni mig icke förut om deras hitkomst. Jag skulle skaffat något läckert åt dem. Nu ha vi ingenting annat än ett par änder, och de voro ärnade åt er. — Winny, min flicka, kom och följ med mig, jag kan behöfva din hjelp. — Jag beklagar, att jag måste lemna nå ...— herrarne, ville jag säga — jag vet inte hvad jag säger, tillade hon litet förvirrad, i det hon gjorde en djup nigning för de förmenta markiserne, som besvarade den med en bugning, hvilken, i hennes tycke, var sådan, att en prins af blodet