Dagens Nyheter – 27 april 1872, sida 1

—-— Lv mycket besynnerliga ansigten; mycket yfviga peruker, som räckte djupt ner i pannan, och mycket stora halsdukar, som voro högt uppdragna på kindbenen. Utom dess hade både den ene och den andre en stor svart muschlapp öfver högra ögat, och en högst sällsam fläta på venstra sidan om munnen, så att om deras afsigt var att maskera sig, kunde de aldrig hafva gjort det bättre. Fru Wood fann dem båda särdeles ohyfsade, men herr Smith bestämdt mer ohyfsad än den andre. Hans hy var så blå gom en sjömanströja, och ehuru herr Jackson hade en af de vedervärdigaste fysionomier man kan tänka sig, egde han likväl en ovanligt vacker tandrad. Det var åt. minstone något, som talade till hans fördel, En besynnerlighet kunde hon ej underlåta att anmärka. Begge voro klädda i alla afseenden fullkomligt lika. Herr Salomon Smith tycktes i sjelfva verket vara herr Jeremias Jacksons apa. Han talade i samma ton och begagnade i det närmaste samma uttryck, log på samma sätt, hostade eller nös på samma gång som han. Om herr Jackson med sitt ena öga tog en noggrann öfversigt af rummet och allt hvad deruti fanns, så följde genast herr Smiths enda synliga ögonsten samma riktning. När Jeremias beundrade cirkelmåttet i sniekareembetets vapen ofvanför eldstaden, eller porträtterna af William Portington och John Scott, två ryktbara mästare af hyfveln och JACK SHEPPARD. 20,