Dagens Nyheter – 25 april 1872, sida 2

kat skulle uppstå, hvarigenom man skulle kunna blifva drifven till att på ofvannämda sätt votera i hvarenda punkt rörande allt som hör till bevillningen. denna åsigt instämde hrtr Bennich, Caspersson Och C. Ekman. För bifall till utskottets hemställan talade hrr N. G. A. Sparre, Rydin, von Gegerfelt, C. G. Mörner, Posse, von Ehrenheim och Lagerstråle. Dessa talare framhölto som skäl för sin åsigt, att då bevillning är bevillning af inkomst, således beroende på taxering, och då man ej gerna kunde med full säkerhet och rättvisa taxera en verksamhet, utan att man vet hvar denha verksamhet utöfvas, måste stället för taxeringen ovilkorligen betraktas såsom ingående i sättet för bevillningens utgörande. Det vore dessutom ett lika vådligt prejudikat som det af hr af Ugglas anförda, att, utan att man dertill hade de klaraste skäl, afslå förslag till en gemensåm votering. Hr Lagerstråle upplyste. derjemte. att. då frågan förevarit i talmanskonferensen man der ansett den vara af natur att kunna blifva föremål för gemensam votering. Utskottets. förslag godkändes till slut med 66 röster mot 34, som afgåfvos för afslag. Äfven i andra kammaren föranledde den föreslagna voteringspropositionen en debatt i anledning deraf att hr Almqvist, som instämt hr af Ugglas reservation, nu yrkade bitall; hans åsigt delades af hr Asker. — Af motsatt mening, eller utskottsmajoritetens, voro hir Bylander, Sääf, Falk och Kolmodin, hvilka visade att här gällde ändring i den fastställda ordningen för: bevillnings utgörande, hvarom alltså måste företagas gemensam votering, enär kamrarne derom fattat olika beslut. Före denna frågas afgörande i första kammaren hade denna kammare valt ytterligare 3 suppleanter i sitt tillfälliga utskott nr 1 och dertill utsett hrr Rosensvärd, Asplund och KE. W. Geijer. Kungl. propos. om garnison i Karlskrona. Hr von Koch framhöll i ett långt anförande de tormella fel, som förefunnos i den k. propositionen härom, ity att den icke ger någon ledning i afseende på närvarande och blifvande förhållanden samt innehåller missledande uppgifter. Mot de kostnader, som beviljandet at propositionen skulle förorsaka, uttalade tal. likaledes sina farhågor: Till sist lade tal. statsutskottet särdeles på hjertat att noga begrunda den aflåtna propositionen. Statsrådet Weidenmmelm fann sig häraf föranlåten att, utan att vilja ingå i svaromål i annat än som rörde sjelfva saken, uttala sin åsigt och sina skäl för den nämda propositionen. Kostnaden för garnisonens organisation borde ej framkålla några farhågor då k. m:t endast begärt att få disponera anslaget till marinregementet; i den mån det blefve tillgängligt. Efter korta anföranden af hr Ternerhjelm, som. ansåg att förevarande proposition ej innebure anledning till befogadt klander och att frågan för öfrigt vore af ganska liten betydenhet, samt af hr Wallenberg, som bland annat försäkråde att alla punkter i vårt land befunne sig i lika försvarslöst skick söm den nu omtvistade sydöstra, afslöts diskussionen, hvilken, i likhet med jhvad förut skett med propositionen, remitterades till statsutskottet. Förbud mot lotterier. Hr S. Ribbings motion om upphäfvande af 2 2 ik. förordningen den 21 mars 1844 angående förbud mot lotterier, i hvilken paragraf undantag göras för: bortlottning af lösören för välgörande ändamål eller af konstsaker. till svenska konstidkares understödjande och uppmuntran, afslogs af första kammaren, efter voteriag, med 51 röster mot 39.. För bifall till motionen talade hrr von Koch och Almqvist, hvilken senare önskade veta huru många af kammarens ledamöter gom ville försvara lotterisystemet, hvars skadlighet och olaglighet i dess nu tillåtna utsträckning tal. på flera sätt sökte bevisa, Oktrojen för våra -privilegierade lotterier är nu. snart tilländalupen och tidpunkien derför särdeles. gynnsam för representationen att göra ett slut på det men: ligå ioflytände, dessa anstalter utöfva, synnerligen på den fattigare befolkningen. Af motsatt mening var hr von Sydow, som ansåg att sjelfva principen för undantaget alldeles: ej var fördömlig. Ett absolut förbud mot lotterier skulle medföra en upplösning af våra konstföreningar, Bättre vore då att söka motverka utländska lotters spridande i landet. Utan voteriog kom andra kammaren till samma resultat, men derom diskuterades dock en god stund; Hrr : Ribbing, Mänkelt och Almqvist förordade motionens syfte såsom bebjertansvärdt, ehuru de ej gjorde något yrkande. Dessa, liksom fera talare efter dem; utbredde sig öfver lotteriers förderflighet och beklagade särskildt den stora, omsättning af utländska lottsedlar, som eger rum här i landet. Hr Almqvist hade till och med på