Dagens Nyheter – 24 april 1872, sida 1

Thames Darrell var i sjelfva verket en sådan fosterson som en person af långt större betydenhet i samhället än snickaren Wood kunde med rätta ha varit stolt öfver. Ehuru några månader yngre än hans kamrat Jack Sheppard, var han ett halft hufvud längre än denne och mycket starkare byggd. Mellan de två vännernas ansigten var en i ögonen fallande köntrast. I Dartrells öppna drag voro uppriktighet och hederskänsla skrifna med läsliga bokstäfver, hvaremot Sheppards fysionomi visade en stark prögel af list och bofaktighet. I alla andra hänseenden var gkilnaden mellan dem lika väsentlig. Jack kunde svårligen sägas se bra ut; Thames deremot var en af de vackraste gossar man någonsin sett. Jack hade en sgigenares hy; Thames var röd och hvit gom en ros. Jacks mun var bred och ful; Darrells liten och utomordentligt väl bildad, med den korta, stolta öfverläpp som räknas för högsta graden af skönhet. Jacks näsa var bred och platt; Darrells rak och fin gom näsan på-en Antinous. Med ett ord, den enes hela ansigtsbildning hade något lågt och simpelt; den andres hade ett uttryck af ädelhet som man sällan finner hos andra än personer af hög börd. Derrells ögon hade den klara grå färg som det är svårt att skilja från blått vid dager och från svart vid ljus; och hans rika brung hår som icke en gång fosterfaderns löfte om en ny modern JACK SHEPPARD:. 17.