Dagens Nyheter – 20 april 1872, sida 2

kupå, s, k. rök-kupå, äfven kunde finnas en fyll kup6, dit alla mer och mindre rusiga passagerare införpassades, och hvilken naturlietvis skulle vara utan glasfönster, eller med trägaller såsom en s. k. hund kup6. Em rik man hade en arfvinge, som en gång smugit åt sigt en af havs silfvertallrikar på ett, som han sjelf trodde, alldeles omärkligt sätt. . När den rike mannen dog, stod i hans testamente bland annat: Ytterligare testamenterar jag min brorson elfva silfvertallrikar; han vet nog sjelf, hvarför han ej får dussinet fullt! Till tröst för skalllga har en tysk nyligen sökt ådagalägga, att skallighet är ett bevis på andlig öfverlägsenhet Pierre qui role, namasse pas de moasse, säga fransmännen, hvilket fritt kan öfversättas med, att ytan slites på det hufvud, som tänker mycket, likasom det hvarken växer gräs eller träd på den vulkan, i hvars inre elden lågar.) Nationer, som icke befatta sig mycket med tänkande eller med filosofiska systemer, t. ex. irokeser, lappar och eskimåer, utmärka sig genom sin starka hårväxt, och detsamma finna vi hos djuren, bland hvilka bufflarne, getterna och fåren, hvilkas klokhet icke är synnerligt berömd, äro försedda med tjockt hår, medan den kloke elefanten är ganska tunnhårig. Skola vi bemta bevis från menniskor, så se vi, att ZEneas, som icke skall ha utmärkt sig genom snillrikhet, hade ett yfvigt hufvudhår, medan den vise Nestors bhjessa var kal. De största tänkare och skalder, såsom Newton, Leibnitz, Cervantes, Shakespeare och Göthe, voro skalliga, och detta var äfven fallet med stora härförare, såsom Miltiades, Julius Caesar, Gustaf Adolf, Carl XII, Fredrik den store och Napoleon I. Ett förskräckligt ögonbliiek, Den 21 februari tilldrog sig i Filadelfia en händelse, som kunnat medföra de beklagligaste följder, En menageriegare vid namn Forepaugh, som öfvervintrar i staden, har i sin tjenst djurtämjaren Darius, åt hvilken han för någon tid sedan uppdrog att tämja två bengaliska tigrar, äfvensom två unga lejon, För detta ändamål lät Darius i södra delen af det förhyrda menagerietablissementet uppföraen stor bur af tre tums tjocka ekstänger, hvars framsida försågs med starka jernband. I ena hörnet at buren lät han anbringa en dörr och i midten en slags plåtbeslagen skärm, som kunde skjutas fram och tillbaka och, när så behöfdes, dela buren i två lika stora rum. I denna bur inspärrades lejonen och tigrarne, naturligtvis hvardera på sin sida om skiljeväggen; blott när de erhöllo dressyr undansköts denna. Sagde dag på morgonen blefvo tigrarne plötsligen oroliga, skrapade golfvet och piskade sina sidor med svansarne. Då hr Darius märkte detta, sköt ban genast för skiljeväggen och innestängde sig i den ena halfvan af buren, ensam med en tiger. Denne blef synbarligen förbittrad häröfver, och då Darius för en sekund vände honom ryggen, hoppade han med ett fruktansvärdt vrålande upp på hans axlar och tryckte honom till jorden. Darius ropade i fallet på hjelp, och flera af vaktkarlarne ilade till, men blefvo så förskräckta, att de ingenting kunde uträtta. Emellertid låg Darius alldeles stilla, enär han visste att den obetydligaste rörelse kunde hafva döden till följd. De andra djuren, som sågo kampen, började att fruktansvärdt tjuta, och snart blefvo skolhästarne äfvensom elefanten Romeo oroliga, så att vaktkarlarne en god stund icke visste hvart de skulle vända sig först. I öfre våningen bröt sig en från Afrika nyligen efterskrifven gnu ut ur sin bur och flog i vredesmod på en beskedlig zebra, som stod i närheten. Detta djur dödades på stället. Dess värde uppskattas till 3,000 dollar. Derefter försökte goun med hornen genombryta ståltrådsflätverket till en elgs bur, men fastnade i nätet och blef öfvermannad innan den hunnit anställa vidare skada. Under tiden låg Darius, orörlig som en stock, under tigern, som icke tog sina gnistrande ögon ifrån honom, då hr Forepaugh inträdde, smög sig fram bakom buren, grep tigern i ena baktassen och drog densamma ut mellan gallerstängerna. Tigern vände sig om, och i samma ögonblick sprang Darius upp och flög som en blixt ut genom dörren, den han slog i lås. Hans hufvud är illa tilltygadt, men utan hr Forepaughs mellankomst hade han troligen ej kommit undan med lifvet. Sjelfmordsförsök usder sömn nen, Från Darlington berättar en engelsk tidning ett högst egendomligt fall, nemligen att en ung man, enligt egen uppgift, under sofvande tillstånd giort försök att afhända sig