Dagens Nyheter – 19 april 1872, sida 2

Förskräcklig jordbiäfning i ruska Asien. Den 28 sistlidne januari inträffade en jordbäfning, som nästan totalt försttörde staden Schamaki i kaukasiska provingen Schirvan, bekant för sina nafta-källor och vulkaner. Händelsen beskrifves sålunda : Söndagen den 28 januari kl. 9,55 förmiddagen kändes den första stöten, som gick i riktning från NV. till SO. Efter några få sekunder följde en ny stöt och omedelbart derpå en tredje. Hela rörelsen räckte 20 å .25 sekunder och var så våldsam, att personer, som befunno sig ute, omöjligen kunde undgå att falla omkull. I den lägre och fattigare delen af staden blefvo tusentals hus kullstörtade. Dammet yrde, så att dagsljuset alldeles undanskymdes. Menniskornas och barnens skrik och jämmer samt de sårades gvidan låta icke beskrifva sig. Kölden uppgick till 22 grader Fahrenheit och djup snö befäckte marken. Det var emellertid lyckligt att jordbäfningen inträffade på dagen och dertill på en söndag, då skolor och publika inrättningar voro stängda. Ännu vet man ej bestämdt huru många blifvit dödade vid husens fall; polisen uppgifver antalet till 114, andra till 200. De flesta af härvarande ryssar bo i stenhus, hvilka visade sig ega mindre förma? att motstå skakn ingen än trähusen. Bland Ae lutherska armen ierna blefvo synnerligen många dödade ell ex sårade. Detta kyrkosamfund består af om kring 500 medlemmar ; Dära 300 af dem voro samlade i kapellet. Vi? första stöten rusade alla upp från sina platser, men lugnades af predikanten, som trodde ingen fars förestå. Nu följde der andra och tredje stötvn, hvarvid en af väggarne och taket instört ade. Icke mindre än 180 menniskor blefvo ev samt här begrafna under spillrorna, och då a? sedan derur framdrogog, befunnos 22 vara döda och 63 mer eller mindre svårt särade. Svensk qvinnad, räddad trö ett amerikanskt dåärhus-fängelse. Hr Isidor Kjellberg, nyss återkommen till fäderneslandet från Amerika, har meddelat Aftonbladet efterföljande: I slutet af sistlidne februari, då br K. i sin egenskap af Göteborgs-Postens korrespondent besökte staden Neworleans dårhus, en, enligt hans påstående, mörk, afskyviesande och i intet afse:nde ändamålet motsvarande plais, påträffade han der, bland många andre, en svensk flicka vid omkring 25 års ålder, som sedan två år såsom sinnesrubbad hållits inspärrad i ett källarehvalf, dit dagsljuset insläpotes endast genom en liten, på dörren anbringad och med galler försedd glugg. Med anledning häraf utfärdades genom åtskilliga af stadens tidningar ett upprop till de tilläfventyrs i Neworleang bosatta skandinaverna att de måtte på ett utsatt klockslag mötas i en för iindamålet beredvilligt oPpplåten kyrka för att rådgöra om hvad som kunde och borde företagas till förmån för den olyckiga landsmaninnan; och infunno sig vid detta möte omkriag 30 skandinaver, mestadels svenskar, tack vare hvilkas inflytande och pekuniära uppoffringar oftanämda flicka blef icke allenast redan påföljande dag uttagen från det ohyggliga fiänmalet ack balsad villkommen i en menniskovänlig svensk familj, utan äfvea ettppar veckor derefter med en på resande fot stående landsman återsänd till Sverige, sedan man förkastat ett första förslag att för de insamlade penningarne köpa henne plats (för kortare tid) i ett annat, af några katolska barmhertighetssystrar upprättadt hospital. Innan afresan frän Neworleans inhemtades, att den sianessvaga, Emma Charlotta Fogelmark, för omkring tre år sedan reste direkt från sin födelsebygd, Hjo, der qvarlemnande en gammal, af fattigvården underhållen moder, till Neworleans, hvarest bon under det första året tjenade hos åtskilliga amerikanska familjer, hvilka alla ansågo sig ha skäl att berömma henne såsom en arbetsam, duglig och dygdig flicka, till dess hon allt mer och mer försjönk 1 ett, antagligen af hemlingtan alstradt svårmod, under hvars inflytande hon en natt blef på gatan anhållen af en polistjensteman och, då hon ej kunde göra reda för sig, forslad till det ofvannämda dårhuset. Ehuru ännu, då hon steg ombord på den ångbåt, som förde henne öfver till Europa, i ganska hög grad sinnesrubbad, lär en oväntadt stor förbättring i hennes själstillstånd ha inträffat under resan, så att hon, åter beånnande sig i Hjo och. omgifven af gamla vänner och bekanta, igenkände och namngaf dem alla.