Dagens Nyheter – 19 april 1872, sida 1

OS han var så mycket mer blottställd för att bortspolas af vattnet eller att qväfvas. Under det han låg sålunda på ryggen tyckte han sig känfia att han skred småningom nod ifrån plattformen. Utom sig af förskräckelse sprang han upp och nu halkade han i gyttjan, så att hans inbillade farhåga hade nära blifvit sanning. Han försökte derpå ätt Klättra uppföre de sluttande afsatserna på bropelaren, i höpp alt på det sättet kunna Kinna till något af de många fönster och gluggar, hvarmed brons sidor voro späckade, såsom ett Erigsskepp med styckeportar. Men detta djerfva Projekt blef snart öfvergifvet; och eggad af förtviflan, beslöt han våga ett tilltag som håti Hittills bäfvat att tänka på, ännu mer att försöka, Det var att gå eller krypa fram på den smala känt af stendamråen som sträckte sig under hela hvalfbågen och sålunda kommå till östra plattformen, der han vär skyddad af bron och såledeg mindre blottställd för stormens våldsamhet, Öfvertygad att om han stannade längre der han nu var skulle han ovilkorligen omkomma, anbefallde Wyod sig 1 bimlens beskydd och började gin farliga vandring. Hållande varsamt i sin famn det anförtrodda barnet, som han äfven i deona förskräckliga belägenhet icke hade hjerta att öfvergifya, föll han ned på knäna och kröp långsamt framåt, under det han vägledde sig med högre handen. Men han hade -knappt ; kommit. under hvalfvet TR