Dagens Nyheter – 19 april 1872, sida 1

OM OSP hårt Sv TR s band rid Stockholms-Nyleter. Fredagen den 19 april 1872. rets 110:de dag. Återstå 256 dagar. olen går upp kl. 4,36, ned kl 7,23. agens längd: 14 t. 47 min, lånen går ned kl. 4,25 f. m. åmn: Bernhaxtil (af arglosaxiska or: beorn, Björn. Och hart, hård: björnhård, Ssom en; björn), född r. 1091 i Bur1, blef abbot i klostret Clairvaux och förvade genom sedlig renhet, lärdom och välhet anseende såsom den främste bland ids andlige. Det var hans lågande tal som de Europa till korståget år 1146. Han 1153 och blef 20 år derefter af påfven larad för helgon. —— Märkliga händelser den 19 april. : dog litteratören kyrkoherden Olaus Petri Phase. Han var son af smeden Peder Olofsson i Örebro och äldre broder till den lika högt förtjente erkebiskopen Laurentivs Petri. Han föddes 1497. Vid återkonisten från Tyskland — hvarest han jemte brodern studerat i Wittenberg, der de: blifvit: promoverade till magistrar samt inhemtat Luthers reformations-grundsatser — strandade deras fartyg nära Gotland, och Olaus började redan här utöfva den nya lärans föreskrifter, i det han hos Severin Norrby gjorde allvarliga förestullningar mot aflatskrämeriet. Till Stockholm ånlände han just vid det danska blodbadet;: och då han der högt yttrade ein afsky, var han nära att med lifvet få umgälla sin frimodighet, ty Han greps af bödelsknektarne och fördes inom spetsgården, då till hans lycka en tysk soldat räddade hans lif. Samma nit, förenadt med samma oförsigtighet, utmärkte honom sedan under hela lifstiden. Då Gustaf blifvit konung, underrättade han sig åf Oläts om den nya lära, som han predikåde. För den fattade Gustaf snart behag, och Olaus utnämdes år 1523 till Stockholms stads sekreterare. Derjemte lät konungen i-St Nikolai kyrka åt honom bygga en hög predikstol, hvars form gaf folket anledning att kalla honom Mäster Olof i korgen. Här predikade han på svenska språket den nya läran och vann dervid bifall af många, men af många äfven tadel och bandgripliga försök till vederläggning: man kastade ej sällan stenar och käppar efter honom, och han råkade mer. än.en gång i verklig fara, likväl utan att derigenom låta afskricka sig. År 1525 trädde han i äktenskap, vid hvilket tillfäll2rmessan försja-gåpgen sjöngs på svenska språket. möttog rikssigillet samt användes i åtskilliga värf, men fortfor alltjemt att: predika. Likväl blef han först 1539 prestvigd och samma år utnämd till kyrkoherde i Nikolai församling. Men ehuru god protestant till dogmerna, var han docktemligen katolskt sinnad i fråga om presterskapets makt och betydenhet. Missnöjd öfver de inskränkningar deri, som Gustaf vidtog, kanske äfven icke tillfreds med den jemförelsevis obetydliga plats, som anvisades honom emot den hans yngre broder erhöll, tadlade han konungen vid flera tillfällen, kallade honom en tyrann och en girigbuk-och inlät sig slutligen i läbeckarnes ssmmansvärjning: Svälldtill rätta derför; sökte han uddskylla sig. med det förtroende om anläggningen, som han fått under biktens hemlighet. Denna ursäkt godkändes dock icke, utan pan dömdes från Nifoch embete, och hans broder måste -underskrifva -.domen... Konungen var så förbittrad, att han länge vägrade lyssna till de ansökningar om nåd, som från flera båll gjordes för Honom, och gaf först efter då Steckholms borgvr skap bönföll för sin kyrkoherde och erlade 500 ungerska gyilen i böter: År 1542 återfick han Stockholws stads sigill och följande året ätven kyrkoherdesysslan, hvilkew han bibehöll till sin död: I aw ls