emot, då saken s3å litet uppfattas som en stridsfråga att tidningarne på lång tid icke agiterat deri, kunde man hoppas en god lösning, och dertill gåfve utskottets förslag medel. Regeringen, om den vill verkställa lösningen, behöfver dertill stöd af representationens yttrande, och afgåfves intet sådant nu af första kammaren skulle detta ej kunna tolkas annat än som bövis på liknöjdhet för hela saken. Öfverståthållaren Bildt förordade lifligt skrif velsens äflåtande i enlighet med utskottets förslag. Den förr förda striden har gjort god nytta: den har lifvat lärarne till ökad verksamhet och föranledt anskaffandet af rikare klinisk materiel. Då striden nu är slutad, då ena kammaren bifallit motionen om Carolinska institutets likställighet, då första kammårens eget utskott tillstyrkt densamma, skulle det taga sig minst sagdt besynnerligt ut om denna kammare skulle afslå skrifvelseförslaget på dan grunden att den ej begrep frågan. Professorn vid Upsala universitet hr Rydin talade för bifall, men på andra grunder än föregående talare. Hans anförande var en!serie af halfförtäckta anklagelser mot Carolinska institutet. Ett beslut att bifalla skrifvelsen kan ej bli annät än lösligt och icke få syn-nerlig betydelse eller vigt. Att han det oaktadt i utskottet biträdt skrifvelseförslaget var för att dermed skulle kunna bringas till slut en tvist som förts med mycken animositet och som behöfver få en ända. Riksdagen uttalar i denna skrifvelse att den vill frid, vill lösning. Märkvärdigt är det eljest med denna sak. -Carolinska institutet säger ingenting, Ingen bestrider ätt läksrebildtingen i ländet är -god... Det är blott pressen; den anonyma pressen, som yrkar på åtgärder. Alltsedan år 1863 har man ej förnummit hur Carolinska institutet vill ha tvistefrågan löst, och alltsedan 1860 har man ej sett någon offentlig redogörelse af institutet för dess ställning. På annat sätt har: sagts att institutet har tillräckliga lärarekrafter, att detär för kommande behof lika väl utrustadt som medicinska skolän i Paris, Men jag vill väl sö, sade talaren, hurä länge det dröjer, om det fullständiga undervisningsrätten medges; förrän anslagtill nya lärarekräfter för institutet äskas. Skall likställighet medges måste dock lika måttstock för kunskapsprofven öfverallt tillämpas, så att det ej blir betydligt annorlunda och lättare ått aflägga doktorsprofven vid den ena anstalten äg vid den andra, Ett hoppades talaren skulle medelst skrifvelsen vinnäs : det att institätet blofve nöd: gadt att tramlägga en bestämd och detaljerad undervisningsplan. Det var icke skedt i dess föregående utlåtanden. Det skall då viså sig att institutet saknar resurser för den kliniska undervisningen. Institutet har förr både i afgifvet betänkande och i instruktion erkänt att det med sina lärarekrafter ej kan sköta den nuvarande kliniska undervisningen; hur skulle sådant då blifva möjligt när det blefve ålagdt äfven den undervisöing som nu vid universiteten meddelas ?: Talaren framdrog härefter åtskilliga satser från 1830 och 1859, mot hvilka senaro fällda yttranden från institutets förordare skulle stå i rak strid. Han återkom ännu en gång till att önska bifall åt skrifvelseförslaget för att pringa institutet ur dess beqväma ställning att ej behöfva sjelf framlägga något förslag, utan blott förkasta alla som väckas, och till att säga Klart ut sin mening, och detta från den högre ståndpunkten af de medicinska städiernas Hofrämjande: Hvad som gör att man befarar det-institutet skall blifva en routtnierskola är. att prefekterna äro så mycket upptagna af sin enskilda stora praktik att de ej hinna gifva de studerande nödig teoretisk handledning. Generaldirektören — Berlin förordade inskräakning 1 latinläsning vid de förberedande SE nt a a ag da Aa RA AN Ad TIG bys IM SR On AD An