Dagens Nyheter – 17 april 1872, sida 2

Landets tillstånd, enligt landshöfdinge-embetenas femårsberättelser för åren 1866—1870. Kronobergs län. Indelning och beskaffenhet. Länet, hvilket under den tidrymd, denna berättelse omfattar, till sina gränser icke undergått någon förändring, innehäller en areal af S2,347 qvadratmil, deraf 73,555 mil fast land och 8,792 mil vatten. Länet är i juridiskt hänseende indeladt uti 3 domsagor, 6 härader och 5 tingslag, i administrativt bänseende uti 5 fögderier och 17 länsmansdistrikt, samt i ecklesiastikt hänseende uti 43 pastorat och 83 socknar, i hvilket sistnämde hänseende flera oregelbundenheter finna? anmirkta, hvarat synes att dels hela socknar tillhöra olika pastorat och härader äfvensom att vissa hemman lyda under olika socknar, härader och län. Så t. ex. är Vexiö socken i kyrkligt hänseende förenad med staden Vexiö men i borgerligt deremot delad mellan Konga och Kinnevalds bärad; hemmanet Sännö ?g mantal tillhör i borgerligt hänseende Lidhults socken i Sunnerbo hirad men i kyrkligt deremot Femsjö socken af Vestbo hilrad och Jönköpings län. Till sin naturbeskaffenhet bar länet undergått den förändring, som varit en följd af verkställda sjösänkningar och odlingsföretag, af hvilka flera till ganska betydande omfattning egt ram. Invånare. Dessa uppgingo enligt mantalslängderna vid slutet af år 1865 till ew antal af 160.721, bvilket vid 1870 års slut nedgått till 150,390, bvilken minskning anses vara föranledd hufvudsakligen af utvandring dels till Amerika, dels till Tyskland och dels till Danmark. Vid sistomförmilde tidpunkt voro från mantalspenningar befriade 42,898 män och 48,538 qvinnor, approberad2e beväringspligtige uppgingo till 741 personer. Den ekonomiska ställvingen, hvilken var sir deles beklaglig till och med 1868, har sedermera väsentligen förbättrats, hvilket visar sig såväl deraf att antelet hos länsstyrelsen handlagda skuldfordringemål under periodens senare år betydligt nedgått, som ock att brott met eganderätten samt öfriga förbrytelser blifva alltinera sällsynta. Befolkningen utmärker sig i allmänhet för ar betsamhet och enkelhet i lefnadssätt och klidsel. Visserligen gifver sig hos allmogen tillkänna begär efter rusgifvande drycker, isynnerhet vid marknader och besök i städer; men det dagliga bruket af bränvin i hemmen förekommer nästan ingenstädes, bvaremot förbrukningen at öl och kaffe med hvarje år ökas. Att bränvins esupandet är i aftagande synes äfven deraf att, då antalet utskänkningsoch minuteringsstiällen år 1867 utgjorde 34 detsamma år 1870 nedgått till 28, att antalet brännerier under perioden jemväl minskats frånj 18 tilläl3 samt tillv 0 ar ATS rk.