Dagens Nyheter – 17 april 1872, sida 1

Statshushållning, misshushållning Många, många äro exemplen härpå. Et af de, som tidningsredaktörer grundligas känna, är förhållandet med afgiften för tid ninagars befordran genom posten. Hvad skulle våra ärade läsare väl säge om man fordrade af dem att när de vill sfsända ett bref med posten skulle de dess förinnan sätta in afgiften derför i banken sedan bära bankoattesten till riksgäldekon. toret, så få sitt bref stämpladt efter er eller par dagar i stämpelkontoret och först efter alla dessa omgångar, denna tidsutdrägt få det välsignade brefvet genom posten be fordradt till adressaten. Tänk om nu till på köpet våra ärade lä. gare skulle vara: ålagda att, med samma pro. cedur, betala lika afgift för äfven de bref som de kringsända med egna bud eller låt: hos sig afhemta! Utan tvifvel skulle hvar och en finns detta alldeles avita. Men så tillgår de likväl med tidningar under nuvarande för hållanden. För att blifva befordrade med posterna måste nemligen alla tidningsblad vara stämplade, äfven de som utdelas på utgifningsorten och således icke i ringaste mån be. svära posten. Detta sätt att upptaga porto för tidningar innebär en den största tänk. bara orättvisa, hvarå vi såsom ett — medgifves mest skriande! — exempel anföra, att Stockholms Dagblad för sin stadsupplaga