Dagens Nyheter – 16 april 1872, sida 1

I öfverensstämmelse med förseglade s8edelns utslag beslöt statsutskottet i går att uppsätta proposition för gemensam votering i fråga om förslaget att borttaga mantalspenningarne, rörande hvilket kamrarne förut, som bekant, stannat vid olika beslut. Den föreeglade sedeln är, gom man finner, stundom en smula demokrat, och det är icke vi som klaga deröfver. Emellertid hann utgången i statsutskottet i går knappt blifva bekant, förrän nya rykten började korsa hvarandra om att det i alla händelser ej skulle bli någon gemensam votering om mantalspengarne, ty talmännen, sades det, komma att vägra framställandet af proposition derom eller ock kommer första kammarens majoritet att falla talmannen i embetet i detta fall. Farhågan att mantalepengarne ännu skola finna så svåra stötestenar på sin väg innan deras öde blir afgjordt är efter vårt sätt att se alldeles öfverflödig såsom saken mnu står; det är ju nemligen ej mer än fem veckor gedan båda kamrarne voterade om denna fråga, utan att någon röst då höjde sig mot en sådan åtgärd. Irgenting har — åtminstone i synlig måtto — sedan dess förefallit, som bar kunnat förmå talmännen att ändra åsigt eller som åstadkommit en ändring af frågans beskaffenhet. Ehuru prejudikater i afseende på grund lagstolkning ej kunna hafva någon bindande kraft för framtiden, är det dock alltid riktigast och bäst öfverensstämmande med alla parters sannskyldiga nytta att frågor, sådana som denna, från första stund få en behandling som står i harmoni både med lagens föreskrift, med folkmedvetandet och med tidsförhållandena, och att från första stund qväfvas alla försök, Bom i byråkratiskt syfte göras för att inveckla och försvåra en enkel och klar sak. Vigtigt framför allt att så tillgår är det, när man, såsom nu skett, söker genom taskspelerier förvilla folks omdöme, göra svart till hvitt och prata bort den dyrbaraste rättighet, svenska folket eger: den att beskatta sig sjelft!