Dagens Nyheter – 15 april 1872, sida 2

I den diskussion, som öfver andra punkten uppstod, framställdes intet annat yrkande än återremiss, men dengaf hr Wallenberg anledning att förklara sin ståndpunkt i frågan på samma gång han framhöll nödvändigheten af att införa en guldmyntfot och afskaffa tvångskursen. Öfriga uppträdande talare voro hrr Rydin, hvilken sade sig vilja hafva punkten återremitterad, för att få noggrannare bestämmelser för en blifvande tillämpning samt föreslog följande redaktionstörändring: Dessa sedlar skola, vid anfordran, med silfver eller guld inlösas efter de grunder, som af k. m:t och riksdagen gemensamt bestämmas, Stjernblad, v. Ehrenheim, Henning Hamilton, v. Koch, v. Schwerin, Sprengtporten samt CU. G. Mörner. Andra kammaren använde äfven största delen af sitt sammanträde till behandling af denna fråga, dock icke första punkten, hvilken bifölls utan att någon röst höjde sig, hvilket berodde på ett förbiseende, såsom det sedermera visade sig, utan andra punkten, eller utskottets motförslag till regeringens proposition. Hr statsrådet Bergström redogjorde till en början för regeringens ställning till frågan och påpekade att dess af utskottet afstyrkta proposition innehölle ett behandlingsförslag, framkommet i afsigt att söka sammanvjemka kamrarnes stridiga åsigter i denna fråga, hvarjemte han med anförande af åtskilliga omständigheter sökte visa nödvändigheten att i vårt land inom kort öfvergå till mynt-standard i guld. Han ansåg dock det sätt, utskottet föreslagit till undanrödjande af det härför i grundlagen befintliga hinder, vara det sämsta, som hittills i denna riktning framkommit. Genom detta törslag vore möjlighet beredd att i stället för silfver och guld såsom ersättning för riksbankens sedlar bestämma allehanda slags varor. På grund häraf hemställde talaren, att kammaren måtte återremittera punkten till utskottet. Återremiss yrkades derefter afhrr Mannerskantz, Wijk, Sjöberg, Dufva, Sparre, Lithner, Posse, Gripenstedt, Östman och Sven MNilsson i Österslöf. Åtskilliga af dessa ansågo visserligen ej förslaget vara så dåligt som några velat göra det, men de funno det ifrågavarande stadgandet genom den föreslagna uteslutningen hafva blifvit alldeles betydelselöst, ty att en sedel skall inlösas efter sin lydelse vore ett axiom. I stället för orden med silfver borde något annat uttryck hafva blifvit föreslaget, såsom t. ex. med gilfver eller guld eller med rikets verkliga mynt, såsom k. m:t föreslagit. Hrr Wijk och Sparre skilde sig dock från de öfriges mening deri, att de ansågo 2:s nuvarande lydelse icke lägga hinder för införande af guldstandard. Utskottets hemställan försvarades af hrr Koskull, Lyttkens, Nils Larson i Tullus, Per Nilsson i Espö, Per Olsson från Helsingborg, Jöns Rundbäck, Uhr, Heggström, A. Rundbäck och C. Tfvarsson. Desse ansågo den förnämsta af de utaf motsidan gjorda invändningar hvila på en orimlig förutsättning. Det läte nemligen ej tänka sig, att representationen skulle kunna stifta en lag, som medgåfve banken att utgifva sedlar att inlösas mel t. ex. säl, potatis o.s.v. Utskottet hade, med kännedom dels om de stridiga åsigter, som rådde rörande nödvändigheten af riksbankssedlarnes tvångskurs, dels om den -allmänna önskan att alla hinder borde ilagstiftningen undanrödjas för införande af myntfot grundad på guld, oh en sådan reform verkligen befunnes nödig, skilt frågorna om tvångskursen och inlösningen åt för att få det antaget, som visat sig vara behöfligt. Hvad utskottet nu föreslagit ansågo dessa talare vara alldeles riktigt, men åtskillige af dem ville gerna medgifva att något af de af andra talare föreslagna uttrycken finge i 3 intagas, ehuru de ansågo detta vara temligen likgiltigt för bankens säkerhet. Vid anställd votering blef emellertid punkten återremitterad med 92 röster mot 85. Andra kammaren godkände i lördags äfven statsutskottets utlåtanden nr 44 och 45 an gående dels statsbidrag till vägoch hamnbyggnader, sjösänkningar m, m., dels med förslag till stadganden i afseende å vilkoren för dessa statsbidrag. Någon meningsskiljaktighet yppade sig i fråga om samma utskotts hemställan -om afslag å hr Nils Larsons i Tullus motion om kronohemmans och andra kronolägenheters upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande. Med hänvisande hufvudsakligen på den omständigheten, att så nyligen som år 1870 ettisamma avfta af IF met aft föanslarn Al vnnnit Fika