Dagens Nyheter – 15 april 1872, sida 2

. Riksdags-Nyheter. Båda kamrarne sammanträdde i lördags på förmiddagen. Första kammaren sysselsatte sig uteslutande med behandling af konstitutionsutskottets ut låtande, i anledning af k. m:ts proposition till riksdagen med förslag till förändrad lydelse af 72 23 regeringsformen. Utskottets hemställan innefattade tvenne punkter. I den första föreslogs att k. m:ts i ämnet aflåtna proposition icke måtte af riksdagen bifallas, samt i den andra, att den förändring måtte vidtagas, att orden med silfver ur 2 uteslutas. Båda punkterna återremitterades, den första efter votering med 58 röster mot 45 och efter en ganska lång diskussion, hvilken öppnades af justitiestatsministero, hr Adlercreutz, som förklarade att det förslag regeringen nu till riksdagen afgifvit ej finge tillskrifvas någon förändring i åsigterna hos konungens rådgifvare, utan det förhållandet, att man sett huru alla vid föregående tillfällen framställda förslag strandat och att man nu velat söka komma fram med ett förmedlingsförslag, hvarigenom den vigtiga frågan kunde genomdrifvas. Talaren upptog derefter till bemötande alla de skäl, utskottet till grund för afstyrkande utlåtande anfört, och framhöll de fördelar k. m:ts förslag erbjöde: nemligen att bankens sedlar skola inlösas med det mynt, som i följd af k. m:ts och riksdagen3 beslut är i landet gällande; att meningen med tvångskursen förtydligades; att de enskilda bankerna ålades inlösa en del af sina förbindelser med klingande mynt, samt att hela 2 72 blefve tydligare. . Äfven hr Rydqvist framhöll fördelarne af k, m:ts förslag och hr J. J. Ekman utvecklade vidlyttigt de skäl, som talade för bifall till detsamma. Statsrådet Wern betonade vigten af att myntfrågan kommer till någon lösning och atten guldmyntfot infördes. Dermed behöfde man ingalunda nu afskaffa silfvermyntfoten. Detta hade redan myntkomitån föreslagit, och i Tyskland, der ny guldmyntfot nyligen infördes, hade silfver hvarken blifvit indraget eller förklarats ogiltigt; det endast präglades ej mer. Hvad som ökade frågans vigt vore önskvärdheten att få mynttoten förändrad i sammanhang med snart förväntad reform i samma hänseende i grannländerna. Af dessa och flera skäl önskade talaren bifall. motsatta sidan framhölls hutvudsakligen, i likhet med hvad utskottet i sin hemställan anfört, att det vore af vigt för upprätthållandet af banksedelns värde att i grundlagen qvarstode bestämmelsen angående bankens skyldighet att inlösa den efter ordalydelsen och att det nuvarande stadgandet i formen härutinnan erbjöde ett afgjordt företräde framför det föreslagna. Ej heller vore det i det nu förelagda förslaget sökta ändamålet att förebygga tvångskursens skadliga verkningar vunnet genom att upphäfva densamma i det ögonblick, då banken upphör att inlösa sina sedlar efter deras lydelse. Dess utom vore det ej billigt att de enskilda bankerna ålades infria en del af sina förbindelser med klingande mynt, under det att deras gäldenärer finge inlösa sina med riksbankens sedlar, hvarjemte befarades, att de enskilda bankernas sedlar, genom ifrågasatta grundlagsstadgande, skulle komma att få töreträde framför riksbankens i den allmänna rörelsen. Af dessa jemte flera andra skäl talade mot k. m:ts förslag hrr Faxe, som dock reserverat sig mot utskottets förslag, v. Gegerfelt, Nordström, Dickson, v. Ehrenheim och Skogman, hvilka sistnämde yttrade sig för återremiss, ett yrkande, som äfven blifvit framstäldt af hr Bydqvist.