Dagens Nyheter – 13 april 1872, sida 1

Article Image
RR AA a RR Ra a Stockholms lotsfördelning Erik Ersson, — som, då han den 10 oktober sistlidet år skulle till lotsning mottaga tyska briggen Martha Clara, nödgades i anseende till hårdt väder och svår sjögång sticka en tross om lifvet och hoppa i sjön samt upphalas ombord, dervid drabbats af den olyckan att få venstra handen insnärjd i trossen och nästan afsliten, hvarföre den sedermera måst amputeras, har bemiälde kronolots, som, oaktadt den svåra kroppsskadan, likväl inlotsade fartyget till Arholma lotsplats, fått sig genom härvarande tyska beskicknings försorg af Tysklands kejsare tilldelad en gratifikation af 200 preussiska thaler. Minnesgälva. Harpspelaren hr Adolf Sjöden, som förra söndagen, enligt enkedrottningens yttrade önskan, å Slottet för den kungliga familjens samtliga medlemmar, med undantag af konungen och prins August, utförde åtskilliga musikstycken för pedalharpa, har, enligt D. A. af enkedrottningen fått mottaga en dyrbar kråsnål, bestående af en stor äkta ametist omgifven af 24 juveler. Konserter. I afton gifves i Adolf Fredriks kyrka för ett välgörande ändamål en konsert, på hvilken man får höra fröknarne Basilier och Saxenbarg m. m, — Herr Bershard Fexer ger i morgon middag med orkester i Berns salong en populär konsert enligt ett vackert program, hvars sista nummer upptager en tonmålning af Westmeyer, kallad Napoleons vision på St Helena. Innehållet af denna tonmålning angifves af ett af kompositören uppstäldt program, som åtföljer entrebiljetten. Djejvulen på Mindre teatern. I torsdags afton uppträdde Djefvulen, under namn af Asmodeus (i Den ondes besegrare) på Minire teatern och väckte en helig rysning hos publiken och framkallade tårar 1 många vackra ögon; i går afton sökte hr Leufstedt bevisa att ingen Djefvul finnes till, och belönades derföre med de lifligaste applåder af den fullsatta salongen. — Hr Leufstedts föredrag utgjorde ett ganska intressant kåseri öfver djefvulslärans uppkomst, utbredning och konservering af den 8. k. teologiska vetenskapens idkare. Han utgick från den äldsta urkunden, Mose bok, och anförde åtskilligt af hvad helige män under skilda tider haft att förkunna om underjordens furste, hans rike och egenskaper, samt framhöll det naturvidriga i hela den lära, som tillerkänner honom, representanten för det absolut onda, likställighet med och i många fall makt framför Gud. Nu, liksom i sina föregående föredrag, vände hr Leufstedt spetsen af hvarje anmärkning mot teologerna i allmänhet och läsarne, det är evangeliska fosterlandsstiftelsen isynnerhet, hvilka icke kunna undvara hjelp af Djefvulen och hans anhang för jemnvigten i det lärosystem, de blindt omfattat och vilja att äfven andra skola blindt antaga, utan måste med alla medel uppehålla tron på Beelsebub. — Sammanhängande med djefvulsläran, hvilken af teologer ochläsare begagnas i samma syfte som barnpigan använder gubben, med hvilken hon skrämmer barnen till tystnad, äro alla dessa sagor om hexerier, trolldom, djefvulsbesvärjningar och spåqvinnor, hvilka spelat en så stor och sorglig roll i menniskoslägtets historia och hvilka ännu i våra dagar framträda och vinna tilltro, och hvilka skola bli trodda så länge tänkande menniskors likgiltighet för sådana upprörande lärors spriön NN MR TEN AE saa or ÄSE TD Rod nn RR FE ERNA SN RETT RAR ARR a

13 april 1872, sida 1

Thumbnail