af Sembetsmannakretsarnat förordades såsom ministerkandidat. Då det i allmänhet är af stor vigt att veta både hvad frågan gäller och hvar man skall söka sina motståndare, så är det särdeles lyckligt för dem, hvilka här i landst föra talan för de demokratiska grundsatserna, att de genom hr justitierådet Naumanns uppträdande på sätt som skett hafva fått klarhet i båda dessa fall. Vi hafva derigenom fått veta, dels att det är konungens partiela beskattningsrätt öfver svenska folket som utgör den fana, kring hvilken vår byråkrati vill samla sig, och dels att hr justitierådet Naumann är den som framför andra skall föra densamma. Skall man cmellertid döma efter den klena bevisniog som hr justitierådet hittills lyckats åstadkomma, så lofvar den jast ej godt i afseende på hans id6ers framtida seger. Måhända har han dock ännu blott fört fram sina lätta trupper för att rekognoscera terrängen. Törhända hafva vi framdeles att vänta trupper af helt annat slag, och bedraga vi oss ej allt för mycket, så är det allt af yttersta nöl att han låter sina kärntrupper under formen af bindande argumenter med det snaraste komma i elden. I motsatt fall torde det blifva Xför sent — ett ord som i politiska frågor ofta varit förargligt nog. Den fråga som omtvistas lärer i dessa dagar zomma att genomgå ett af sina stadier i statsutskottet, då det der skall afgöras om utskottet vill tillstyrka mantalspengarnes bibel ållande eller borttagande genom gemensam votering, eller ej. Vi hafva förmodligen dervidlag ånyo att vänta oss ett af dessa egendomliga lotterispel, hvilka försiggå inom riksdagen sedan de blifvit förbjudna i det allmänna lifvet. Det blir då ett godt tillfälle för hr Carl Ifvarsson att visa, det den tvekan om hur långt man kan gå, som han ådagalade vid ett visst moment af militärfrågans bebandling, endast varit af öfvergående natur, likasom det skall blifva intressant att se huruvida nu förestående val till bankooch riksgäldsfullmäktige kommer att i något hänseende utöfva inflytande på de deri intresserade.