Dagens Nyheter – 12 april 1872, sida 1

gillande sätt) afstraffade sålunda: nemligen then skälmska dahlbonden (eller egentligen så kallade bondekong) vardt på Bruncke-berg nedkastad till jorden och med sin klubba (hvilken han vid sitt commando ibland gin arga rota i stället för spiran brukat hade) ifrån fötterna in til hufvudet sönderkrossad och ther efter (ännu lefvande) halshuggen och steglad. Och äfven slikt straff bekom ock then dumma bonde-drotz, marsk och cantzler. Öfver tbenne ape-konung har anonymus skrifvit följande epitaphium: En bonde i sin hud, en konung vti tanckar, En narr in folio och korparnas confect I stället för en graf är här på stegel sträckt, I bönder, se hans färd och blifi edra skranckar! Oaktadt det skymfliga mot ett helt stånd, som ligger i ofvanstående ord (af den aristokratiske Ridling), ha vi dock för deras egenhet citerat dem. Anmärkas bör att uppresningen skedde under Kristinas tid, då allruogen i alla landsorter hade rättmätiga skäl till missnöje genom högst kännbara lidanden af ett tryckande hofoch ; adelsvälde. Bönderna hotade att ibjälslå : all adel. Men icke mindre förvillade voro adeln och hofvet. Varnadt, men oförbiättradt, säger Fryxell i afseende på ofvannämda afriättning, fortsatte hofvet sina baler, sina lysande nöjen och lekande skådespel omedelbart både före och efter det blodiga uppträdet. Om dagarne såg man afrättsplatsen på Södermalm fylld med aflifvade missdådare och upprorsmän. Om qvällarne såg man från slottsfönstren återskenet och hörde genom slottshvalfven återljudet af hofvets praktfulla och larmande fester. 1704: dog i Paris den berömde andlige talaren och skriftställaren Jaques Bossuet.