Dagens Nyheter – 11 april 1872, sida 2

vara så god och säga mig det? Hvadi helvete! är hon borta? Han såg sig omkring åt alla sidor, men fruntimret hade försvunnit. TREDJE KAPITLET, Myntets miistare, Jonathan, som under tiden hade fått veta af Wood kvems barnet var, fortfor att i tysthet göra honom frågor angående de sannolika orsakerna till det åsyftade mordet på den lilla; och ehuru han ej kunde erhålla någon tupplysning i det afseendet, lyckades han dock att framlocka en noggrann berättelse om alla de omständigheter vid den hemlighetsfulla händelsen som läsaren redän känner. Sedan snickaren slutat sitt meddelande, stod Jonathan en stund fördjupad i betraktelser. — Djefvuln så besynnerligt! tänkte han, småskrattande för sig sjelf; en högst ovanlig händelse! Sådan illistighet! sådant kapitalt konstgrepp af den der token i ryttarkappan att låta en annars barn klä skott för hans eget! en beundransvärd list, i sanning! ha, ha, ha! Men det skall icke båta honom Hen skall vara en slug räf, om han skall komma ut ifrån Myntet atan min vetskap. Jag har en hemlig gissning hvar han har gömt Big; men jag skall nog jaga fram honom. De der blodhundarne skola säkert betala bra för hans