Dagens Nyheter – 10 april 1872, sida 2

plats in:og Blom såsom samlare, hufvudsakligen af tidningar, affisch2r och i allmänhet alster tillhörande den s. k. lilla litteraturen, äfvensom ock af mynt, m. m. Ehuru den aflidne ganska noga följde äfven den större litteraturen, nutgjorde dock tidningsläsning hans käraste sysselsittning, åt hvilken han egnade sig med den grundlighet, att den upptog den aldrastörsta delen af hans tid. Oaktadt krafterna på de sista åren efternand aftogo, sågs gubben Blom ännu under de senaste månaderna af sin lefnad punktligt på en gång för alla bestimda tider företaga sina dagliga promenader i sina kära allter, i Trädgårdsföreningen o. s. v. äfvensom man fortfarande ännu i den sena natten kunde trån hans fönster se det ljus lysa, vid hvars sken han studerade tidningarne med dagens post. Det sista tecken af lifsverksamhet man hos honom kunde förnimma, var ett försök att — läsa i en tidning. Till den aflidnes lynne hörde hans stora godhjertenhet. En mingd behöfvande hade at honom sitt understöd, och han var mycket missnöjd, då dessa ej hemtades på utsatt tid. Intet offentligt vädjande till barmhertigheten undgick honom, och om pågon lista var ute för vilgörande ändamål, knotade han öfver, om hon gick honom förbi. — Egare till det gamla Bloms hotell, med dithörande Bloms stora sal, som under lång tid var Göteborgs enda konsertoch sollenitetssal, har han i upplåtandet af den senare varit mycket frikostig. Originalen, säger man, försvinna alltmer. Och gubben Blom var ett original af första ordningen, om hvilken man har anekdoter, som kunde bilda en ganska rik samling. — Han insomnade pu lugnt och fridfullt, efter tre dagars sjukdom, den längsta tid han under hela sitt lif varit sängliggande sjuk. Hans samlingar af tidningar m. m. kunna ega stort värde, isynnerhet för Göteborgs historia, i fall de bevaras och ordnas. Skingrade ega de föga mer än makulaturvärde. Befrielse. Segelfartyget Hertigen trån Hästholmen, destineradt till Jönköping med hvetelast, blef i början af förra veckan inpackadt mellan ett par med nordanvinden dit drifna isband ute å Vettern några tusen fot från Jönköping. Fullkomligt afstängd från all förbindelse med kringliggande stränder, befann sig fartygets besättning, skepparen och 1 man, i den mest kritiska belägenhet, enär proviantea redan i torsdags tagit slut. En bebjertad man at arbetsklassen lät emellertid i fredags ötvertala sig att söka praktisera sig ut till det nödställda fartyget, och efter flera fruktlösa försök och med verklig lifsfara lyckades han nyssnämda dag komma ut till Hertigen, åt hvars svältande besättning, hvilken för att uppehålla lifvet redan mnödgats tillgripa de i säckarne befintliga hvetekornen och släcka sin törst med snö, han medförde en del matoch dryckesvaror. I söndags e. m, gjorde en liten ångbåt från Motala ett försök att genombryta den tätt hoppackade issörjan och närma sig den infrusna segelbåten, och efter flera timmars ihärdigt arbete lyckades det honom slutligen att framkomma dit, hvarefter Te ett gladt och vinligt intryck. En a I togs i släptåg, och kl. half 6 på aftonen inlöpte de båda fartygen i Jönköpings hamn, från hvars kaj den till ett antal af flera hundra personer församlade folkmassan helsade dem med skallande hurrarop.