hade fallit emot muren. Innan karlen hunnit hemta sig efter detta döfvande slag tog Wco1 barnet ifrån honom och skyndade sig att upplösa den rännsnara som nidingen gjort af sin halsduk omkring barnets hals, hvarvid han hade den tillfredsställelsen att få höra det skrika af hjertans grund. I detta ögonblick syntes sir Cecil och hans följeslagaro på tröskeln. — Han har kommit undan! yttrade riddaren; vi hafva genomsökt hvarjo vrå i huset, utan att finna något spår efter honom, — Tillbaka! skrek Rowland. Hör ni icke detta gräsliga stoj? Den der krabaten har ropat ihop hela skaran af galgfåglar och mördare som hafva sitt tillhåll här i trakten. Man skall slita oss i stycken om vi blifva upptäckta. Davies! ropade han till sin följeslagare, som just ärnade betala det slag han fått af Wood med ett dylikt; låt honom vara så länge; om ni vill ha lif och lemmar i behåll, så kom in här och tag den der qvinnan med er. Hon torde kunna lemna oss nödiga upplysningar. Davies lydde, ehurna icke utan motsträfvighet. Han drog med sig fru Sheppard, som ej gjorde något motstånd, och skyndade efter de andra in i huset, hvars port genast blef stängd och tilibommad. Ögonblicket derpå var hela gatan upplyst genom ett starkt sken af facklor; och ett förfärligt buller med slamrande vapen och brä