Dagens Nyheter – 8 april 1872, sida 2

HM -— omständigheter än hon någonsin mer kommer Besynnerligt nog, kunde jag aldrig få veta hen nes historia. Tom Sheppard var alltid en inbunden sälle och ville aldrig säga hvem det var, han gifte sig med. Men säkert är, at hon var mycket för god åt honom, och att hor aldrig var ärnad att bli hustru åt en snickare: gesäll, långt mindre åt en sådan persedel, son han sedan blef. I alla fall är hennes hjort: rent, och när så är förhållandet, torde allt ännu kunna bli bra, det vill säga, om hon gå! igenom sitt nuvarande lidande. En torrhosts är eljest vanligen dödens förebud, och skal det vara ett säkert tecken, så har hon ej lång tid att lefva i denna verlden. Hvad den hä lilla kamraten angår, så vill jag lofva, i trot: af holländaren, som, efter min tanke, är snarare en jakobit än en besvärjare, och ändå säkrare, en skälm, att gossen aldrig skall komma att klifva uppför den olycksaliga ste: gen, om det står i min makt att hindra det. Här blef loppet af snickarens betraktelser afbrutet genom ett högt skrik från barnet, som, icke allenast oreadt genom ombytet af läge, utan äfven saknande den ljufva tröst, detendäst af modren kunde erhålla, höjde sin röst till det yttersta och tillika ansträngde sina svaga krafter för att komma ur sin vårdares armar. Ett par minuter hyssade herr Wood den lille fram och tillbaka med samma skicklighet som den snällaste barnflicka, och försökte äfven hvad en vaggsång kunde förmå