Dagens Nyheter – 8 april 1872, sida 2

SS AV Godt, vi skola ej tala om den säken mer yttrade Wood; Coch för att byta om samtälsämne, så låt mig ge er råd, Johanna, som jag en lång stund haft på tungan; det är, att ni för ingen del bör taga er tillfykt till starka drycker, för att trösta er. Sant är väl, att den ena spiken drifver ut den andra, men den olyckligaste spik, man kan använda, är en spik i likkistan. Bränvinsvägen är en genväg till kyrkogården. CDet må den vära, men om den förkortar Rfståndet och lättar stegena, har jag ingenting deremot4, invände enkan, som genom denna. förebråelse lifyades till en plötslig vältalighet. SFör -dem som, i likhet med mig, aldrig fått beträda någon annan än den mörkaste och tystaste af lifvets stråter, för dem är grafven en tillflyktsort, och ju förr de hinna dit, desto bättre. Den dryck, jäg förtär, må vara ett förgift; den må bringa mig döden; kanhända har den redan brägt mig nära dertill; men detsamma skulle hunger, köld och elände, detsamma skulle äfven mina tankar göra. Utan denna dryck skulle jag längesedan varit tokig. Bränvinet är den fattiges vän, hans enda förnöjelse, allt hvad han Har att sätta emot den rikes öfverflöd. Det styrker och tröstar honom, när han är som mest förtviflad. Det må vara förrädiskt, det må lägga grund till allt möjligt ondt för framtiden, men det gör godt för det närvarande; och det är tillräckligt. Närjag hus