Dagens Nyheter – 8 april 1872, sida 2

delssystemet, förklarade sin princip vara att söka förskaffa alla arbetsförtjenst, men ej yrka några fritullar, samt förnekade att någon skilnad fanns mellan de s. k. skyddsoch finanstullarne, hvilken skilnad dock bevisades af hr Bennich, som tillika ansåg statskassans närvarande goda ställning vara ett talande skäl för att nu bevilja en eftergift, som länge varit påyrkad af den allmänna opinionen, och som skulle komma den fattigare befolkvingen till godo. Tullens borttagande skulle minska priset, öka afsättningen och konsumenternas antal. För bifall talade dessutom hrr J. J. Zkman, Wallenberg och von Koch, hvilken 86nare anmärkte att emigrationen hade sin förnämsta grund i den benägenhet man visade att tullbelägga de förnämsta lifsförnödenheterna. Efter votering afslogs utskottets hemställan med 60 röster mot 37. Den 30:4de punkten rörande amykos, aseptins, dynamits m. fl. ämnens upptagande under särskilda rubriker återremitterades af båda kamrarne, då särskild förordning finnes rörande dynamit, — I andra kammaren var det endast hr Sääf, som ville ha qvar den nuvarande tullen för att dermed kunna göra norrmännen litet förr böjda för att ordna mellanriksäffärernpa. Sedan emellertid hr Fock på ett mycket öfvertygande sätt visat nyttan och lämpligheten at denna tulls afskaffande såsom utskottet föreslagit, och hrr Per Ericsson i Vik, Rylander, Kolmodin och Englander med honom instämt, biföll kammaren utskottets förslag utan votering. Under första kammarens aftonplenum upptogs tiden hufvudsakligast af en liflig debatt i anledning af lagutskottets utlåtande om väckta motioner, angående upphäfvande af den för beväringsskyldige medgifna IegningsOch friköpningsrätt samt om införande af obligatoriska vapenöfningar för ynglingar emellan konfirmationsoch beväringsåldern. 7; I afseende på de obligatoriska vapenöfnin garne beslöt kammaren behandla frågan gemensamt med en i samma ämne af hr P. Tjernlund väckt motion. Rörande legningsoch friköpningsrätten hade utskottet hemställt att den nu, enligt kungl. kungörelsen af den 13 nov. 1860, gällande rät tighet för beväringsskyldig att vid uppbåd till vapentjenst sätta i sitt ställe annan duglig karl och att i fredstid vinna befrielse från vapenöfning, emot erläggande af viss afgift i penningar, måtte helt och hållet försvinna. Hr Berg öppnade, diskussionen och försvarade med värma och öfvertygelse den satsen, att staten har högre, ädlare ändamål än avt uppöfvå sina bista söner till krigare. Talaren:iälskade högt fosterlandat, .men ifven den individuella friheten, och. trodde, att t. ex, en grufarbetare eller arbetare vid en dynamitfabrik, som för det allmännas bästa i hvarje ögonblick utsattes för lifsfara, i lika hög grad och för ännu ädlare ändamål än soldaten vågade sitt lit för fosterlandet. Talaren ville höja friköpningspriset och moderera tvånget att gå 1 krig samt betonade dessutom den stora orättvisan af utlottningssystemet. Under rörelse yrkade han afslåg å betänkandet, men instämde senare i yrkandet om återremissDetta försvarstal för den fåtaliga minoritetens inom kammaren åsigt upptögs såsom det ville synas ganska illa af flere kammarets ledamöter och föranledde de två närmaste talarne, hr Hasselrot och von Koch, att itemligen hårda ordalag förebråhr Berg bristande fosterlandskärlek , hvilket åter igen gaf en senare talare, hr Nordström, anledning att begära få antecknadt i protokoilet. sivt lifiga ogillande at det sätt, hvarpå några ledamöter sökt utöfva ett slags censur öfver en talares yttrade åsigfer, dem man antog ej vara kammarens. Hr C. G. Mörner ansåg att här förelågo egentligen tvenne punkter, legningsrätten och friköpningsrätten, och yrkade återremiss för att få dessa frågor hvar för sig närmare bestämda Ritvighet will friköpning förordade talaren, emedan han trodde, att i krig beböfdes ett stort antal personer, hvilka ej voro soldater, och hvarvll. de friköpta kunde vara lämpliga. Attfjenstgöra, t ex. såsom trosskusk, menade talaren, erfordrade ej någon föregående öfning. Hr Oscar Mörner antog, att de friköpta genom sin afgift till.staten bidrugo till beviäringens utrustning. Man hade påstått, att en stor del intelligens går förlorad genom defina friköpningsrätt; men finnes intelligens endast hös det fåtal (5,000 af 100,000 man), gom friköpes, då vore vårt land verkligen bra vanlottadt. Yrkade återremiss. 1 samma yrkande instämde hr Dickson, som äfven betonade att friköpningsafgiften är för låg samt att de förmögnare klasserna, som underkastå sig Bbeyväringsexeroisen, få -vidkännas mycket större utgifter än om de hade friköpt sig. Hr Nisser trudde att denna fråga ännu var långt ifrån sin lösning och framställde såsom grundsats att man, för att någonsin ernå en förbättrad armborganisation, måste böja med att omorganisera. befälet, , Om en armå af 100,000 man UvAlan mt 2 Jat: 0 K -a RA RTR RR AR