Dagens Nyheter – 6 april 1872, sida 2

Fru Sheppard försökte tala, men rösten qväfdes af hennes rörelse. Skall jag taga barnet med mig nu straxt? fortfor Wood i en ton mellan skämt och allvar. (Jag kan icke skiljas ifrån honom, svarade enkan och brast i tårar; nej, jag kan ej; jag kan ej. CÅtminstone har jag hittat på ett sätt att röra henne, tänkte snickaren; dessa tårar skola i hvad fall som helst göra henne godt. — Ni kan ej skiljas från honoml4 tillade khan högt; vill ni då stå i vägen för hans lycka? Jag ärpar bli som en far för honom; ni har ju hört det. Kom ihåg hvad besvärjaren sade. cJag kommer mycket väl ihåg det, svarade fru Sheppard, och jag är djupt tacksam för ert tillbud. Men jag vågar ej antaga det. Ni vågar ej; jag förstår icke hvad ni menar, Johanna! Jag menar, utbrast enkan med förvirring, (att om jag mister mitt barn, så mister jag allt hvad jag eger i verlden. Jag har hvarken far eller mor, eller bror eller syster, eller make; jag har honom allena. När jag föreslår er att skiljas från honom, min, goda qvinna, så är det ju för att bereda honom en bättre lott, eller. hur? återtog Wood med någon bitterhet, ty ehuru han icke allvarsamt ärnade emot hennes vilja genomdrifva sin önskan, förtröt det honom likväl att få afslag. Det är ett sådant tillbul4;