Dagens Nyheter – 5 april 1872, sida 2

ögonen, Cså framt det icke blir glädjetårar. Hm! tillade han, i det han sökte kufyva sin rörelse, jag kan ej lemna er på det sättet; jag måste dröja en liten stund, om också endast för att få se er småle. Med dessa ord gick han tillbaka in i huset, åtföljd af enkan, och sedan han stängt dörren, tog han plats framför eldstaden, der några stickor, som synbarligen blifvit tända, sprakade på den förrostade spishällen. Rummet, der de nu befunno s:g, hade ett osnyggt och eländigt utseende. Golivet var betäckt med en tjock skorpa af emute, och tiljorna voro så uppruttnade, att man koappt; wvisste hvar man skulle sätta foten. De nakna väggarne voro alldeles öfyersmetade med groteska ritningar, hvaribland den förnämsta föreställde Nasbukadnezars bestraffning; de öfriga voro hiroglyfiska teckningar, gjorda dels mod rödkrita, dels med kol. Panelvingen var öfverallt sprucken och på många ställen borta, och der någon gips satt qvar, var den antingen d ypanda af fuktighet eller bsklid1i med tjocka spindelväfvar.. Öfver en gammal rankig säng var utbredt ett smutsigt och lappadt täcke, och på täcket låg en svart hufva med sorgdok, en snibbkrage, sådan som i början af förra århundradet brukades till sorgdrägt, och några ant ra fruntimmerspersedlar. På en liten hylla bred: vid sängen stodo ett par tomma buteljer, tt spräckt handfat med kanna, en stenkruka uten handtag, en liten kaffekanna utan pip, en smiak