Dagens Nyheter – 28 mars 1872, sida 1

Fn, 4 nanna. Satan rr rn nn I pengar till Dagens Nyheter, Stockholm. Redaktio Stockholm, tryck kare, hvilken omständighet dock i och för sig är af den betänkliga art, att den från lagstiftarens sida bör påkalla stor varsamhet, så lär det väl ej kunna bortadvoceras att ofvan återgifna bestämmelse faktiskt tvingar boktryckaren att i sista hand blifva den, som måste utöfva ett alltid förlamande, stundom dödande tvång på yttrandefriheten. Försöket att vältra yttersta ansvaret på boktryckaren är i alla händelser vanmäktigt, om boktryckaren af en eller annan orsak — sådana kunna vara många nog — icke vill utöfva något tvång på författare, men på samma gång icke heller vill ikläda sig något ansvar för hvad som af samma förfaitares yttranden kan hemfalla under tryckfrihetslagens ansvarsbestämmelser. Liksom 62 verklig tidningsutgifvare nu skjuter framför sig en stackars ansvaring, så kunde, om det nu föreliggande förslaget blefve lag, en verklig boktryckeriegare förskaffa sig en ställföreträdare, en person, som bure namnet och eventuelt lede straffet. Ansvaringssystemet qvarstode sålunda orubbadt; den enda ändringen vore den, såsom förut påpekats, öppnade utvägen för åklagaren och domstolen att kunna sätta i scen ett spionerisystem och på allt sätt trakassera politiskt misshagliga personer. I afseende på juryns sammansättning föreslår konstitutionsutskottet följande: 25. Lagligheten af åtalad skrifts innehåll skall pröfvas af en utaf nio ledamöter bestående niimnd. 26. Den i nistföregående omförmilda nämnd bildas sålunda, att för hvarje landstingeområde utväljas årligen af landstinget minst 30 allmänt aktade min, bland hvilka, då nimnd skall sättas, domstolen genom lottning uttager femton; och skall, sedan dessa befunnits ojäfvige eller de jäfvades rum blilvit genom ny lottning fyldt, hvardera parten, utan uppgifna skil, af de sålunda utlottade utesluta tre. Landstingsområde, som innefattar två eller flera städer, må, efier som landstinget pröfvar nödigt, indelas i särskilda distrikt, och gälle i ty fall för sådant distrikt hvad ofvan om landstingsområde stadgadt är. I stad, som ej i landsting deltager, skola de vid val af ledamöter i riksdagens andra kammare röstberättigade hvarje år inför magistraten utse tjugufem valmiän, hvilka ege att för staden verkställa det val, som för landstingsområde tillkommer landstioget. Valet sker inför magistraten, och gille i öfrigt hvad här ofvan stadgadt blifvit. Om utgången af val, som landsting anställt, skall konungens befallaingshafvande ofördröjligen underrätta stadsdomstolarne inom det landstingsområde eller distrikt, för hvilket valet skett. Ledamot i nämnden må ej utan laga förfall denna befattning sig undandraga eller derför erhålla annan godtgörelse än att domstolen må tillägga honom, om han sådant äskar, ersättning för resekostnaden, enligt hvad för landstings nan finnes stadgadt. Sådan ersättning skall, der ej enskild part kännes skyldig och förmår densamma gilda, af allmänna medel utgå. Det är verkligen svårt att förstå hvarför utskottet gjort skilnad mellan de städer, som tillhöra landstingsområde, och de städer, som ej deltaga i landsting. De skäl, som tala för att stadsfullmäktige icke böra utse jurymannakåren i de tre största städerna, gälla äfven, åtminstone nära nog lika mycket, beträffande landstingen, ty äfven dessa äro anvisade funktioner, hvilka kunna framkalla en för vederbörande misshaglig kritik. Bäst af de hittills framkomna förslagen synes oss det af 1871 års publicistmöte antagna, nu af hr Gumeelius i något förändrad form reservationsvis framlagda, enligt hvilket i alla städer de till riksdegsmannaval berättigade skulle utse en jurymannåkår af bestämdt antal, hvaraf genom lottning vid hvarje förekommande fall skulle utses 15 personer att som jury afgifva utlåtande. Slutligen anmärkande som en brist hos det nya förslaget att det bibehållit den nu gällande lagens drakoniska straffbestimmelser äfven beträffande förseelser af lindrigare art — straffbestämmelser som stå i ett uppenbart orimligt förhållande till det motsvarande brottet — inskränka vi 088 för denna gång till dessa korta erinringar, hvilka vi framdeles få tillfälle närmare utveckla, och tro oss icke säga för mycket, om vi redan nu påstå att bri sterna i de här ofvan anförda vigtiga bestämmelserna äro så stora, att ensamt de göra det nya förslaget oantagligt för alla dem, som hafva allvarlig vilja att värna vår dyrbara egendom: tryckfriheten, hvilken står skyddad lika mycket, om icke mera, af tidsandan och folkmedvetandet som af det skrifna lagbudet och ej bör, utan ytterst trängande nöd, rubbas ur denna ställning. keesteiss————XÅXEAEA RER