Dagens Nyheter – 28 mars 1872, sida 1

Konstitutionsutskottets memorial med förslag till ny tryckfrihetslag blef i går utdeladt i kamrarne. Lagförslaget med dess motivering åtföljes af en hel mängd reservationer, hvilka, om de också i förhållande till hufvuddokumentet icke kunna betraktas såsom varningstaflor för svag is, likväl förråda att åsigterna inom utskottet varit synnerligen delade beträffande de vigtigare bestämmelserna och äfven innebära en väckelse till varsamhet i fråga om att godkänna det resultat, hvartillutskottets majoritet kommit. Det nu, framlagda förslaget skiljer sig i åtskilliga punkter fördelaktigt från det af 1871 års lagtima riksdag framlagda förslag till ny tryckfrihetslag; men så vidt vi, vid en hastigare genomläsning deraf, kunnat finna, har konstitutionsutskottet i år icke heller lyckats tillfredsställande lösa de båda frågorna om ansvarighetssystemets afskafande och juryns sammansättning. Hvad den förra frågan beträffar, så upprepa vi, hvad vi förut flera gånger framhållit, nemligen att den icke kan på lagstiftningens väg ordnas. Det förhatliga systemet att en lejd person kan framskjutas och lida straff för ett brott, som en annan begått, kan icke utrotas genom annat medel än ett moraliskt tvång eller, tydligare sagdt, derigenom att allmänheten itke uppmuntrar tidningar, hvilka använda detta system och hvilka, i bredd med att de stundom verkligen föra frihetens talan, ofta visa sig framför allt hylla den frihet, som icke känner någon begränsning af annans rätt. Vi tro ock att en moralisk reaktion i denna riktning redan inträdt, och att under sådana omständigheter äflas att reglementera mot ett missförhållande, som genom reglementerandet icke kan afhjelpas eller ens till sin grund ändras, det synes oss mycket olämpligt och äfven farligt, ty det blottställer hela tryckfriheten för vådan att strypas för en enda brottslings skuld. Utskottets nu framlagda förslag rörande ansvarigheten för tryckt skrift är af följende lydelse: s 15. För innehållet af tryckt skrift vare, med bär nedan stadgade undantag, författaren ansvarig, om han låtit utsätta sitt namn å skriften eller annorledes erkänt sig hafva densamma till offentliggörande i tryck utlemnat. I annat fall ansvare utgifvaren. Öfversättare af skrift vare såsom dess författare ansedd. För allt som offentliggöres i tidning eller tidskrift ansvare den som i egenskap af utgifvare bestämt skriftens innehåll. Är ej författaren eller utgifvaren känd, åligger det boktryckaren att, inom tid som rätten honom föreligger, oppgifva ansvarig författare eller utv gifvare; gör han det ej, eller kan han ej uppgiften styrka, eller vardeg han förvunnen att hatva gjort oriktig uppgift, ändå att densamma af den uppgifne erkännes, stånde han sjelf ansvaret. Vill utgifvare, för undgående af ansvarigheten, ansvarig författare uppgifva, vare lag samma. Ej må såsom ansvarig författare eller utgifvare antagas den, som vid den tid, då skriften utgafs, icke vari riket bosatt, ej den, som vid den tiden var för brost häktad, afvita eller genom ålderdomssvaghet beröfvad förståndets bruk, och ej eller den, som ej tyllt femton år. För att kunna såsom ausvarig utgifvare af tiduing eller tidskrift godkännas, erfordras dessutom att vara svensk undersåte och i åtnjutande af medborgerligt förtroende. För den, som gör sig mödan att jemföra denna bestämmelse med hvad nu gällande tryckfrihetslag i motsvarande 3 innehåller, bör det vid första ögonkastet blifva tydligt och klart att det nya förslaget är vida sämre än den bestämmelse, vi redan ega; ja, att det rent af kan innebära vådor för tryckfriheten. Om man också förbiser den för en åklagare medelst det nya förslaget öppnade tvägen att förfölja och trakassera en för honom eller en och annan vederbörande behagliglig tidningsskrifvare eller boktryc