Dagens Nyheter – 26 mars 1872, sida 2

den, jomte ett antal af tingslagets medlemmar, för honom anordnat efter tingets slut. Till Engelholm väntades i onsdags omkring 5,000 menniskor för att hålla stormarknad, men, blott 50 å 60 infunno sig, utom några ficktjufvar, hvilka senare lära både svurit och gråtit öfver de ofantligt stora snödrifvorna, som hindrade folk att komma tillstädes — berättar stadens tidning. Egendomshandel. Egendomen gamla Wilhelmsfält, nära Engelholm, är af herr O. Eckhardt försåld till landtbrukaren Arcetander för 95,000 rdr. Hr Å., som är från Danmark, har i några år innehaft nämda egendom på arrende. (E. T.) E1!t vackert exempel, väirdt att efterfölja, omtalas af Köpiogs Tidning: Barnen i Björskogs folkskola hafva nemligen: på uppmaning af församlingens pastor, kyrkoherden J. Lundelius börjat insätta i Köpings sparbank hvad de kunna få af sina föräldrar eller möjligen förtjena. Barnen få hos honom göra huru små insatser som helst, hvarefter han insätter dem isparbanken, så snart de uppgå till 25 öre för hvartdera. Redan hafva 63 skolbarn sålunda ingått som delegare i sparbanken. Likaledes har hr Lundelius låtit utgå uppmaning till äldre ungdom, synnerligast bland tjenande klassen, att spara hvad de kunna och insätta sina besparingar antingen i sparbanken eller ränteoch kapital försäkringsanstalten, Tasättningarne ombesörjas af honom, j och flere hafva redan lyssnat till uppmaningen. SnöStormen, I Göteborgsposten at gårdagen skrifves: Först matten till i går upphörde den under nära en veckas tid utan afbrott rådande snöstormen, hvartill ett motstycke denna tid på året icke i mannaminne lärer ha förefunnits. Såsom det varit att förvänta ha genom det svåra ovädret åtskilliga sjöolyckor inträffat, hvarom dock ännu saknas närmare detaljer. Hvad man med säkerhet vet är att i Marstrand hemmahörande skonerten Lincoln, förd af kapten Pehrsson och försäkrad i Göteborgs och Bohus läns sjöassuransförening, i onsdags på resa från Göteborg till Wilhelmshaven med trälast stött på grund vid Cuxhaven. På danska kusterna ha en mängd fartyg strandat, hvaribland äfven ett norskt skepp, som afgick från Göteborg i förra veckan. — Sjöfymd, Ånvgfartyget Stockholm, som den 16 dennes anlände till Uddevalla från London, medförde 20 fat petroleum, hvilka hittats flytande i hafvet öster om Skagen. Till Grötö skär vid Lysekil hafva likaledes inbergats 58 dylika fat, hvarjemte 31 fat uppfiskats at ångfartyget Kullen på dess resa till Göteborg från Bergen. Bohusläns Tidning yttrar att fatens nötta utseende låter förmoda att de uppflutit från något för längre tid sedan sjunket fartyg, hvilket först nu remnat. En strid i hafvet. Det går knappast någon dag förbi, utan att åtminstone nägot händer i — Strömstad. Se nu här hvad stadens tidning, i en af dess senaste nr, berättar under ofvanstående rubrik: En person härstädes lemnade häromdagen i uppdrag åt en annan att från detta jordelifvets qval och bekymmer befria en stor huuds hvilkeu illvilliga personer förvandlat till ett stinkdjar genom att inpregnera wowes vackra pels med mysk. En båt anskaffus: personen och hunden sätta sig i båtens akter, under det en fiskarpojkes kraftiga armar sköta årorna. Snart är man framme vid målet för firden, nemiigen på midten af en större fjord. En kedja mel vidhängande medaljong, i form af ett rep med med en stor sten, hinges om huudens hals; personen anstränger sina krafter, hunden upplyftes och kommer slutligeu öfver relingen och ett ögonblick derefter — kanske var det mysklukten, som gjort mannen yr i bufrudet, alltnog han tog öfverbalans — ligga både hund och menniska i sjön. Ordspråket säger aw i nödens stund griper man efter ett halwstrå. Här fanns ej något halmstrå att tillgå, hvadan hunden i dess ställe griper efter sin lifsfiendes ben och denne åter efter en utkastad åra. Nu må man tro det blef en strid i vattnet. Karlen, som cj hade någon lust att blifva mat åt ulkarne, sparkade och slet, tog in saltvativn och skrek, allt uuder hundens bemödanden att få bonow med sig ned i det djupa blå. Krafterna mattades å ömse sidor, segern blef allt mer och mer oviss; slutligen lyckades det fiskarpojken, hvilken en lång stund varit liksom förstenad af fasa, att med en åra gifva hunden baneslaget, hvarpå denne genast gick till botten. Karlen kom helbregda upp i båten och lyckligen hem igen, men med den fasta föresats att en annan gång. vara mera försigtig vid utöfvandet af dylika befattningar. Ett gement nidingsdåd berättas af Kronobergs läns Tidning sålunda: ln torpare eller backstugusittare i Slätthög, 1 Am han Andfans dan 3 fattlovåndastraala