Dagens Nyheter – 25 mars 1872, sida 2

9 VISAR de förekommande frågorna förut blifvit så genomdebatterade, att intet nytt skäl eller pi kantare bidrag kunde tillföras utredningen, och intet intresse för ett möjligt praktisktresultat kunde, som sagdt, anknyta sig till diskussionen. Hr Gumaelius, motionär, öppnade debatten i fråga om den kommunala rösträtten, rörande hvilken utskottet föreslagit att röstvärdet (på landet) skall beräknas efter det en hvar röstegande åsatta fyrktal. Dock må ej för annat än jordbruksfastighet af någon röstas för mer än en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Talaren fann hela utlå tandet i allmänhet och detta förslag isynnerhet vara sådant, att deri föga motsvarighet fanns till de förväntningar och förhoppningar, hr Sparre, lagutskottets ordförande, gjorde allt för att uppväcka vid riksdagens början, då det gällde att krossa förslaget om ett särskildt utskott för behandling af kommunalfrågorna. Då sparade den ärade utskottsordföranden ej på försäkringar, att utskottet hade tid att egna den grundligaste pröfning åt de framlagda ändringsförslagen och att det ej heller saknade god vilja att underlätta de reformer, som voro tidsenliga. Hvartill hade detta stora tal resulterat? Med ett enda undantag till ingen ting. Talaren öfvergick härefter till en närmare kritik af utskottets förslag. Hvad beträffade dess afstyrkande af de om införande af per-capita-röstning vid kommunalval väckta motioner, så trodde talaren att den invändning häremot, som utskottet hemtat från den förmenta faran af enrubbning i första kammarens bildande, vore en käpphäst, som man för längesedan borde ha funnit utnött. Utskottets i 2 punkten framlagda förslag om rösträttens begränsande till en tiondedel af kommunens hela ztöstetal efter röstlängden för alla beskattningsföremål utom jordbruksfastighet fann talaren sådant, att det kunde ifrågasättas, om det icke blifvit framstäldt för att söndersplittra frågan och hindra den önskvärda reformen. Hade utskottet emellertid velat med förslaget vinna första kammaren, af hvars lcdamöter ett stort antal, såsom stora jorddrottar, nu egde öfverväldet i många kommuner, så hade denna: kammares beslut i frågan visat, huru grundligt utskottet häri misstagit sig. Hr Sparre stod ännu fast vid hvad han under behandling af frågan om särskilda utskottet anfört. Han hyste det största intresso för den föreliggande frågans lösning, och det så mycket klandrade förslaget till reglering af den kommunala rösträtten på landet hade af utskottet blifvit. framstäldt i önskan att derigenom förmedla de stridiga åsigterna mellan majoriteten i. första och andra kammaren. Tal, försvarade för öfrigt, att utskottet afstyrkt allt afseende å de förslag, som: gingo ut på införande af rösträtt efter hufvudtalet, tyd ssa voro alltför radikala och afsågo uppenbart att lägga makten i händerna på de allra lägsta regionerna i kommunen, I afseende å den invändniogea, att ingen begränsning blitvit föreslagen rörande jordbruksfastighet, borde man ihågkomma att en sådan begränsning redan i viss mån förefunnes genom stadgandet att der jordegendom innehafves af landtbo eller arrendator, utöfvas rösträtten at innebafvaren, och denna bestämmelse skulle med tiden blifva af desto större inflytande, som-det med hvarje år blir allt klarare för egare af stora jordegendomar, att deras egen fördel fordrar. öfvergifvandet af systemet att sjelfva drifva ett vidlyfiigt jordbruk och i stället upplåtandet af större eller mindre delar af sin egendom åt arrendatorer. j Hr Kolmodin hade: blifvit i högsta grad öfverraskad af utskottets förslag och var öfvertygad, att det skulle af kammaren möta ett sådant mottagande, att hvarje försök att ännu en gång framkomma med en dylik orimlighet måtte med ens afktlippas. Första kammaren hade redan sagt sitt tydliga ord. Bland de många vigtiga anmärkningar, talaren hade att mot förslaget framställa, var äfven den, att utskottets resonnemang om vigten. af arrendatoreraag rösträtt i egarens ställe hade blifvit vederlagdt på förhand af 1868 års utskott i ett utlåtande i samma fråga, undertecknadt, äfven det, af hr Sparre. Hr Mankell uppträdde till. förmån för den lika rösträttens införande i alla kommunala: ärenden och utgick härvid från den grundsat sen, att då alla betalade i skatt lika qvot af sin inkomst, borde de äfven ega lika infly.ande på kommunalärendenas behandling. Förr än en sådan ordning b!efve införd, kunde ingen verklig kommunal sjelfstyrelse sägas förefinnas. Talaren gendref med värma oeh klarhet de invändningar, som blifvit gjorda mot den lika rösträtten, samt fäste uppmärksamheten derå, att intet annat land finnes, der inkomsten: blitvit lagd till grund för den kommunala rösträtten. Då emellertid. för närvarande ingen utsigt funnes att vinna framgång för ett förslag i den riktning, som af talaren omfattades, ville han inskränka sig till att yrka bifall till hrr Eogmans och Lars Pehrssons i Hjulsta reservation om rösträttens begränsning fill en tiondedel af kommunens hela röstetal samt per capita-principens tillämpning vid alla val. Samma reservation . understöddes vidare af hrr Ola Andersson, O, Wikström, IHielm, Ungman, P. Jonsson och P. Gunnarsson. Utan att framställa något yrkande, yttrade ig för den lika rösträtten hrr Uhr, Xörnfelt och Ola Jönsson, Hr Carlen, som upplyste tt hr Sparre i utskottet framkommit med det wu föreliggand2 förslaget och derigenom stängt möjligheten för annan öfverenskommelse, yrade rent afslag. i; Hr Ehrenborg, som äfven ogillade utskotets hemställan. fann Intat af da ragservatiana.