NSP KANE ORSA SEA ORTEN RARE ROR TS RIRSTEN V Internationalen hädanefter kommer att ha sin tyngdpunkt annorstädes än i vårt land. Ordföranden. Ni säger att detta sällskap här i Frankrike räknade omkriovg 200,000 medlemmar i början af år 1870. Hvilka förstärkningar har det fått sedan dess? Skulle ni kunna upplysa, huru stort ledamöternas antal för närvarande ir? Hr Fribourg. Det är verkligen icke lätt för mig att svara härpå. Ordföranden. Alla revolutioniära partier, blanquister och jakobiner, ha numera slutit sig till nternationalen. Hon är den fana som hela verlden bär. Ni känner ej denna armå3 effektiva styrka? Hr Fribourg. Alltifrån republikens införande den 4 september har det på alla offentliga möten oupphörligt varit tal om Internationalen; och det har befunnits att vid sammankomsternas slut, snart sagdt, alla de närvarande blifvit hennes afgjorda anhängare. Nu förföljer man Internationalen och gör henne — om med rätta eller icke, derom vill jag ej yttra mig — till den syndabock, som bir skulden till allt mindre lyckligt som sker. Alla de, som helt och hållet eiler till någon del gilla hvad som under senare tider blifvit åtgjordt af det revolutibnära partiet, siägas nu tillhöra Internationalen; och jag tror också att i sjelfva verket detta sällskap aldrig haft så många anhiängare gom inuvarande stund. Men andan och syfiet hog dessa anhängare äro icke deszmma som bos de ursprungliga ledamöterna. Så ofta en arbetare blir missnöjd af en eller annan anlednirg, söker han inträde ilInternationalen, utan att veta hvad denna egentligen är och utan att ens göra sig mödan att läsa stadgarne. Sällskapet hade 200,000 medlemmar i början af år 1870; jag skulle icke bli förvånad, om man nu sade mig att antalet nu vuxit till 500,000. Ordföranden. Ja, men lyda dessa 500,000 fortfarande under generalrådet i London? Hr Fribourg. Nej, icke nu. Denna styrka saknar en ordentliz organisation. Om hi delserna utveckla sig i liberal riktning och vissa garantier för trumtiden bli arbetarnve gifna, skall den ofantliga arwct, hvarom jag talar, lät reduceras till en tivordedel af hvad den nu är. Men om man dercmot tilldrager banden allt hårdade, om man söker beröfya arbetarne rättigheten att ivgå förening med hvarandra, att koalisera sig, under det av arbutsgifvarne bibehålla denna rätt, så varcu förvisade om att, när en folkrörelse med anledting härsf uppkommer, å skall det vara Iutsrnationalen som öfvertager ledningen af denna rörelse; och det skall då icke längre vara den ursprungliga Internationalen, denna Internationale som hade ett program och som striäfvade för en fredlig lösning af den sociala frågan, det skall vara en Internationale som handlar våldsamt, under inflytelsen af hatfulla känslor och låga pasriuner. Ordföranden. Ni merar att det revolutionira partiet kommer att usurpera Internationalens namn? Hr Fribourg. Ja, herr ordförande. Hertigen de la Rochefoucauld. I hvilket förhållantle har Mazzini stått till Internationalen? Hr Friboura. Han har haft så godt som ingenting att skaffa med henne. Jag ber er, mina herrar, ligga på minnet denna min försäkran: Mazzini har aldrig tillhört Internationalen. Ordföranden. Ett vittne har emellertid intygat för oss att Mazzini var Internationalens grundläggare och att han lemnat föreningen, då ni gjorde ert inträde deri. Detta vittne påstod, att sällskapets egentliga stiftelse skedde 18562, och beskref omständligt hvilken del Mazzini deruti tog. Hr Fribourg. Jag ekall säga er att jag hört flera olika berättelser om Internationalens grundläggning. Jag har hört personer påstå dels att hon föddes i en snillrik qvinnas budoar, dels att hon bland sina stiftare räknat Nena-Suib, Napoleon III, en bel mängd andra namn att förtiga. Men jag vill fästa mig vid Mazzinis eget vittneshörd. Han publicerade en gång i Revue du Peuple ett bref, hvari haa tadlar allt hvad Internationalen har gjort och förklarar att han mycket vil visste på förhand hvad det skulle bli af data sällskap, som bestred Guds tillvaro samt eganderittons och lagliga myndigheters befogenhet.) I början hade man upp) Det synes häraf att icke ens Mazzini kände sällskapets program och tillskref Internationalen uttalanden af enskilda medlemmar på vissa möten.