Dagens Nyheter – 22 mars 1872, sida 1

Bitt juridiska biträde, och då han vann en rättegång åt densamma, steg han från affärsman till förtrolig vän i familjen, och åtminstone hos en medlem deraf bjöd han till att intaga en ännu högre plats. En morgon for M— in till Newyork, gick in till en guldsmed och köpte en vacker guldring, som han ämnade sätta på sin förlofvades finger till tecken på deras nära förestående förening, men det stod skrifvet i ödets bok att denna aldrig skulle ega rum. Då han kom till familjen H—s bostad, var allt der i den största förvirring, ty den unga flickan hade föregående afton flytt med förrädaren B—, ingen visste hvart. M— for hem igen i en mycket nedslagen sinnesstämning, och från det ögonblicket var han en helt annan menniska. Ringen, som han hade ämnat åt fröken H—, bar han alltid sedan dess i ett band om halsen närmast hjertat, och om gift kan finnas i menniskosjälens onda lidelser och oheliga känslor, kan man nästan tro, att ett sådant gift hade stelnat i denna förlofningsrings guld och diamanter. Imellertid mötte det inga vidare svårigheter för B— och hans hustru att få familjen H—s förlåtelse, och efter de gamles död ärfde de halfva förmögenheten, under det att andra hälften tillföll den ende sonen, som då vistades i Europa. M-— höll sig fullkomligt aflägsnad från dem ända till sin död, men