Dagens Nyheter – 20 mars 1872, sida 2

Article Image
skolor att göra, innan strålarne af dess undervisning hunnit förskingra vidskepolsens tjocka mörker! . Em nordisk matur, Till Falköpings lasarett inkom i lördags åtta dagar sedan p aftonen hemmansggaren Johannes Bengtsson från Hulegården Bitterna, hvilken under stensprängning samma dag på eftermiddagen ge nom oförsigtigheten att neddrifva fänghålen, som var af jern, uti den förut i borrhålet tilldrifoa kratsatsen, hvarvid densamma antändes och B. fick sin högra hand strax nedom handleden atskjuten. Detta oaktadt hade mannen nog styrka och dristighet att ensam med ett blott tillfälligt förband begifva sig med bantåg från Vedum till Ranten, hvarifrån han lika ensam gående begaf sig in till staden och lasarettet, der ban genom den starka blodförlusten under nära vanmäktigt tillstånd genast mottogs, samt blef behörigen af läkaren behandlad och dagen derpå vid armleden amputerad. Bengtsson befann sig strax på måndagen så kry, att han genast (för första gången) med den venstra handen skref till hemmet om sitt befinnande och sina affärder. Trefilgt missförstånd. Göteborgs Handelstidnings korrespondent hr M. Rubens son berättar i sitt senaste bref från Skåne: En episod från fiskförsäljningsplatsen i Helsingborg! Af mina ouppbörliga frågor blet naturligtvis genast kändt af försäljerskorna, att jag ej var stadsbo, och den nyligen samma dag passerade sorgliga afrättningen gjorde, att man var nyfiken på främliogar, i synnerhet som den statens tjensteman, eljest bosatt i Göteborg, som utfört storverket, uppehållit sig i Helsingborg, innan han afrest till utförande af sitt värf. På en framställd fråga, hvad jag var för en och hvar jag kom ifrån, gaf jaz till svar: från Göteborg. Detta tycktes åstadkomma cn viss förstämning och åtskilliga känsloutbrott, och man bestormade mig med frågor: om jag redan varit i Landskrona? hur det var? o. s v. Till en början förstod jag ej meningen, men då en gumma med tårfyllda ögon sade: Jag har bedt för hans själs frälsning hela natten, en annan, att hon ej kunnat få en blund i sina ögon, en tredje, att ett dylikt syndastraff vore rysligt, och en fjerde, att hon fått se kubben, hvarå den lifdömde skulle lägga sitt hufvud, då anade jag hvem man tagit mig för. Ja skingrade naturligtvis villfarelsen, och me detsamma var det också slut med samspråket. Em vådlig lärare. Skolläraren Kjellstorp i Rögla, som i måndags e. m. af en äldre åbo N. Nilsson i Skårby till förvaring mottagit 1,030 rdr, utgörande uppburna arfsmedel, rymde om natten med det anförtrodda godset, i sällskap med en sockenskräddare Öberg. Då barnen om morgonen kommo till skolan var den stängd, och då man banat sig väg in fann man skolläraren försvunnen. Man anade oråd och telegraferade från Ystad till Malmö, Köpenhamn och Göteborg med den tramgång, att Kjellstorp i sällskap med sockenskräddaren redan i tisdags greps af polisen i Köpenhamn, De innebade det omnämda penningebeloppet i det närmaste ograveradt. Naturligtvis hade de ämnat sig till Amerika, Vådlig luftförd, Från Kalmar skrifves den 12 dennes, att på i vinterlag i dervarande hamn liggande briggen Elvira företog sig föregående söndags e. m. en af besättnvingen å slupen Pilo från Cimbrishamn, Frans Julius Fogelberg, 20 år gammal, som förr ej varit till sjös, en i sitt slag högst egen luftfärd. Fogelberg äntrade nemligen upp för storriggen. Kommen upp till bovenbramgodset, fattade han tag i bovenbramstaget för att, firande sig efter detsamma, förflytta sig från stortoppen till förtoppen och sedan längs förriggen ned i däck; men kommen utefter staget och nära intill förbramsalning, släppte fötterna sitt tag, och blef han hängande i armarne, Han gjorde ånyo försök att få ta med fötterna, men detta misslycKades, och i ett nu släppte han äfven med händerna. Fo: gelberg nedstörtade, men kom att fastna och blifva liggande i förmärsen. Tvenne sjömän, som åsågo händelsen, gingo upp i förriggen och nedtogo Fogelberg, som der låg afsvimnad. Efter en stund återkom han till sans, utan att hans kropp antydde någon märkbar svå rare skada, med undantag af några lindrigare skrubbsår å hufvudet. Em hund, som upptäcker tjufg0t4s. Tidningen Helsiogen berättar: Omkring jultiden sistlidet år bortstals från det till Skogs soeken hörande Lingbo kapell något penningar samt diverse kyrksilfver, bestående af en kalk och ett oblatfat, utan att någon spaning på tjufven eller det stulna kunnat erhållas. Men i torsdags, då löjtnant

20 mars 1872, sida 2

Thumbnail