Dagens Nyheter – 20 mars 1872, sida 1

oo MVA Rafaela. Men han talade om. .. schavotten ! Alberti. Nej, visst inte, sennora.,.. mina herrar ...? Tremowuille. Nej, sennora, nej! Alberti. Låt oss nu gå vidare! Rafaela, Jag vill stiga ur. Alberti. Setnora! Rafaela. Jag vill stiga ur! Öppna! Jag vill det! (Man öppnar dörren till bärstolen. Rafaöla stiger med svårighet ned och understödes af tärnorna.) Tremouille (räcker henne handen). Värdigas tillåta mig, sennora. .. (Klockorna ljuda som till själaringning.) Rafaela, Tack! (Får so Carlo.) Ah, ni är här! Så mycket bättre! Säg mig hvad som föregår här? Carlo. Man har redan sagt er det, sennora .. . Det är en revy! Rafaela, Men klockringningen? Carlo. Klockorna ringa alltid på hertigens af Alba fester! Rafacla. I sen så dystra ut... alla... Och ni... 8å blek ni är! Carlo, Åh, jag kommer från fängelset — tack vare er godhet. — Och det är med mig oö med Brässel: vi ha ingenting att glädja oss öfver. Rafaela (tviflande). Det är något man döljer för mi r mig. Alberti. I himlens namn, senora, låt oss gå. Om ett ögonblick kan vi inte komma fram genom folkmassorna. Rafacla (orolig). Ja! Ja! (Afsides.) Alla bedra de mig! (Tager ett litet barn vid handen.) Har du kommit hit för att se på soldaterna, du?