Rincon. Ack, herr grefve.,. sor niinte dör ren der... den leder til... till... Rysoor. Tortyren?! — Ah...jag glömde... att hertigen af Alba är min domaro... Han hoppas, att jag skall uppge allt som rörer...? Bincon. Han är säker på det! Ni bleknar, herr grefve! Rysoor. Ja! Gud är mitt vittne, att dot icke är smärtan jag fruktar. Hon och jag äro redan länge förtrogna med hvarandra. Men hvem Svarar mig för att mia kropp är lika stark, som min själ, och att inte toriyrens gval kunna aftvinga mig ett utrop-...ett namn! Jag skulle då blifva angifvare ... förrädare! Donna tanke är redan en tortyr! Rincon med läg röst). Skulle ni inte hellro vilja fulla för er egen hand? Rysoor. O, om jag kunde det! Riacon. Nå väl, ers horrlighet! Inte ett ord... inte em mia! Man boatraktar oss. Markis de la Trmouille har förutsett detta fall. Rysoor. Ahl Rincon. Det är jag som skall föra er in i tortyrkasmmaren. Korridoren är mörk. För er havd tätt intill min... Rysoor. Tack, kapten! — Holsa den ädle la Tremouille! Sjunde scenen; Rysoor. Rincon. OCarlo. Miguel, Navarra, Soldater. (Sedan.) Vargas och Deirio. Rysoor (vid åsyner af Carlo, sakta till Rineon, pekande åt venstra dörren). Carlo! Äfven han?