Dagens Nyheter – 18 mars 1872, sida 1

RIP RESTIDEN SERNER IP SAPEITY IN UETLITSRA hans duglighet ach enär af åtgärden ej uppstått eller skulle uppstå några förderfliga följder. Hr Carlen var för tillfället ej vid lynne att kunna i utskottets memorial se endast hvad der stod, utan han sökte efter dolda syften och motiver. Härvid kom han äfven till, bland andra, den slutsatsen, att hrr Sven Nilsson i Österslöf och L. J. Hierta, hvilka äro ledamöter af konstitutionsutskottet, båda eftersträfvade att bli krigsministrar — en slutsats, som nära öfverensstämmer med hvad denne representant yttrat vid flera föregående tillfällen, då anmärkning blifvit gjord mot något eller några statsråd, eller att anmärkaren velat åstadkomma ett ledigt rum på statsrådsbänken för att der placera sig sjelf). I öfrigt fann talaren naturligtvis hela anmärkningen småaktig och kunde slutligen blott förklara den på ett sätt, nemligen att utskottet, i den öfvertygelsen att stadgandet i 107 3 regeringsformen vore aentiqveradt för våra konstitutionella former och numera är ett vapen som blott kan användas till chikan, velat på ett indirekt sätt framhålla detta. Hrr Kolmodin och Gripenstedt kunde icke heller medgifva att bestämmandet af maximum för rekrytåldern vore en sådan åtgärd, att den fordrade påföljd enligt det åberopade lagrummet; men båda dessa talare ansågo icke desto mindre nämda regeringsåtgärd vara både oklok och obehöflig och betonade särskildt den omständigheten, att den blifvit besluten omedelbart före general Abelins afgång ur ministören. Hr Kolmodin klandrade att den förre krigsministern, sedan han förlorat bataljen och blifvit beröfvad sina sjumila reformstöflar, fortsatt med småreformer i strumplästen, och hr Gripenstedt kallade åtgärden en demonstration från regeringens sida mot en segrande motståndare, hvaraf det störda goda förhållandet shellan de båda statsmakterna ej skulle återställas. Hr Kolmodin bemötte äfven de anmärkningar mot förordningen om soldaternas sparbanksböcker, som under debatten förekommit, och ansåg denna förordning alldeles oskadlig, då den förutsätter frivillig medgift å goldaters och rotehållares sida, men deremot absolut nyttig, om insättningar göras. Mot det befarade missbruket att soldater kunna sälja sina lösören, insätta medlen på sparbanken och såmedelst svikligen undandraga sig betalningen af iråkade skulder, anmärkte han att sådant äfven nu kan ske genom 8 ks lösöreköp. Hrr Sjöberg och Wallden yttrade sig i samma riktning som de föregående, den förre medgifvande att 22 106 och 107 i regeringsformen voro olämpliga under nu inträdda förhållanden, men dock måste qvarstå ensamt derför att den ekonomiska lagstiftningen ligger uteslutande i konungens hand. Hir Astran och Palander ställde sig slutligen äfven bland dem, hvilka ej voro tillfredsställda med Kkonstitutionsutskottets behandling af denna fråga. Med undantag af hr Lithner, som yrkade att memorialet måtte med ogillande läggas till handlingarne, förenade sig alla här ofvan uppräknade talare om yrkandet att utskottets framställning borde utan något uttalande af gillande eller ogillande blifva lagdt till handlingarne, Till .försvar för utskottets beslut att fästa riksdagens uppmärksamhet på denna åtgärd af regeringen uppträdde följande talare: hr Key, som ställde frågan om sparbanksböckerna i jemnbredd med frågan om rekrytåldern, angående hvilken senare han anförde, att den två föregående gånger blifvit inskränkt, först 1819, men då i följd af skrifvels2 från sekreta ut skottet, och sedan 1838, då regeringen fast) Hr Hierta hade låtit inlemna en läkareattest, hvilken vid sammanträdets början upplästes, att han var af illamående hindrad attlemna sina rum. Under sitt anförande tillät sig hr Carlen att beröra detta tillfälliga illamående på ett sätt, hvilket, stäldt i sammanhang med andan i hola hans föredrag, innebar en tydlig insinuation, som också af ammaren synbarligen senterades.