Dagens Nyheter – 18 mars 1872, sida 1

rien O MAKRO KRK mom; 2 R. O. En praxis, som ej eger stöd af lag, borde dock 9 längre kubha få fortfara, och före skriften i 48 7 R. Ö. ansåg talaren, tolkad i sammanhang med 38 2 BR. O., gifva vid handen att den del af konstitutionsutskottet, som omfattar granskningen af statsrådsprotokoller, utgjorde ett undantag från de allmänna stadgandena angående reservationsrätten, Yrkade memorialets läggande till handlingarne. Sedan hrr Wallenberg; von Ehrenheim och von Koch framställt liknande yrkanden, uppträdde hr Abelin och redogjorde för de skäl, som, förmått honom att påyrka den åtgärd, hvilken gifvit anledning till förevarande anmärkning, och som för öfrigt varit en åtgärd, hvars nödvändighet talaren genast vid sitt tillträde till portföljen framhållit Då riksdagen ej antagit det örganisationsförslag, som blifvit för densamma frarhlagdt, men likväl erkänt lämpligheten af en del deri föreslagna åtgärler, så hade man måst tillse, hvilka af dessa som, utan att gå lag och rätt för nära, kunde i och för sig tillämpas; och deribland vore denna. Såsom skäl till densamma angaf talaren bland annat att soldatbildningen omfattar vissa färdigheter, som till åren komne män ej kunna inbemta, samt nödvändigheten att ej vid antagandet af en rekryt utestänga möjligheten af hans inträde i underbefälsskolorna, hvarförinnan han måste hafva fullgjort åtskilliga möten. Åtgärden hade varit behöflig, ty tillfällen hade gifvits då antalet rekryter öfver 25 år hade uppgått till 15 procent. Hvad beträffade k. mets konstitutionella rätt att utfärda en dylik författning, så erinrade talaren att 1819 och 1838 års förordningar angående inskränkning af rekrytåldern tillkommit på administrativ väg, och dock hade ingen röst höit sig deremot. . tr Rydin och C. G. Mörner yrkade memorialets läggande till handlingarne. . Hr Bergstedt anmärkte att samtliga konungens rådgifvare lemnat sina platser, hvilket tycktes bevisa att de ansåge diskussionen ej vidkomma dem. Tal. instämde med hr Henning Hamilton om obe höfligheten af 7 107, som numera ej innehölle någon garanti för en konstitutionel regim, ja, han ville gå ännu längre. i det han ansåg hela denna ranskning såsom en fullkomligt betydelselös handing, en blott läsning af rubriker. Största delen af statsrådsprotokollen vore redan för riksdagen bekant genom författningssamlingen hvad beträffar resultaten och genom bilagorna till stalsreglorfogg Eopopitignen vad beträffar rådslagen. Detta så allade dechargebetänkande utgjorde till och med en konstitutionel fara, ty då konungens rådgifvare veta atv deras råd skola komma att granskas af en samling kanske ej de mest upplysta, ej ens från partiintressen fria män, ligger det naturligtvis nära till hands att söka ur protokollen aflägsna allt, som möjligen. kan gifva anledning till en obehaglig diskussion. Talaren slutade med att uttala sin äsigt att det borde vara en stor vinst, om ur grundlagen borttoges både denna (107 och föreskriften om konstitutionsutskottets skyldighet att granska statsrådsprotokellen. Hr Gegerfelt besvarade åtskilliga af de föregående talarne gjorda anmärkningar och uttryckte bland annat sitt ogillande af den uttalade åsigten, att det nu anhängiggjorda förfarandet enligt 7107 hade häfden för sig. Hr H,. Hamilton uppre ade don uttalade åsigten om obeböfligheten a 107 R. F. Men det tillkomme ej honom och dem som varit mot det nya statsskickets införande att derutinnan föreslå sådana förändringar. Han hade för sin del mer än en gång betonat att en förändrad maktställning inträdt mellan de båda statsmakterna genom den nya riksdagsordningens antagande. Men det ålåge dem som bidragit till förändringen att nu vara betänkte på att föreslå sådana förändringar, som af densamma blifvit påkallade. För sin del hade han en särskild grund för sin öfvertygelse om 2 107 derutinnan att ingen af statsrådets medlemmar varit närvarande vid denna diskussion, (statsrådet Weunerberg anlände dock samtidigt dermed och intog sin lats på ministerbänken). Ansåge desse sjelfva denna 2 så obetydlig som denna frånvaro utvisade, så vore det sannerlig2n ej värdt att hålla på densamma. Talaren formulerade derefter sitt yrkande om betänkandets läggande till vandlingarne så, att han ej fann den af lkonstitutionsutskottet gjorda anmärkningen till någon annan föranleda. Hr v. Koch delade -ej den uttalade åsigten om den 107:e 2, men ville äfven hafva en tolkning utan prejudikat. Trodde äfven det skulle vara en betänk lig sak att borttaga protokollsförandet i statsrådet, som vore urminnes i vårt land, utan att sätta något annat i stället. Hvad anmärkninfena om att statsråden j syntes på sina bänkar eträffade, så vore dat svärt att, då ärendet samtidigt behandlades i den andra kammaren, vara på två ställen på en gång. Möjligen ansåge de sin närvaro der mera maktpäliggan e. r Oscar Mörner syntes haft för afsigt att grundligare gendrifva hr Bergstedt, hvars yttrande han Oppfartet sä. att hr B. önskade bäde den 106 och 107:e 2 borttagna ur BR. F. Men då hr . som har sin plats ej långt från talaron, upplyste om misstaget och att hans yttranden endast gällde. 3, 107, inskränkte .sig talaren till att uttala