Dagens Nyheter – 16 mars 1872, sida 2

Alba Så-å, herr grofvo! Nu tro vi beredda att mottaga Wilhelm af Oranien! Nu kunna vi bedja hans höga nåde hålla sitt intåg i staden (Rörelse bland de sammansvurne.) så att-upproret må få ett slut i det vi krossa dess hufvud! Rysoor (till Carlo). Kommer han in i staden, är han förlorad! Alba. Hur låter den signal, som skulle kalla prinsen, in i staden? Rysoor. Ah, lofvad vare Gud! Du känner den icke, bödel! Alba. RBincon! Klockaren Jonas? (han föres fram till foten af trappan.) Du känner den, du? Signalen! Jonas (darrande). Ja, herre! Alba. Lös upp banden, så att han får fria händer att gifva signalen! Carlo (lifligt). Jonas! Gör det icke! Rysoor. Nej, Jonas, gör det icke! Jonas. Ah, mina herrar, jag är en stackars fattig man! — De mörda mig... och jag har hustru och barn! Carlo. Tre millioner menniskor kan du frätsa! Rysoor. Rädda prinsen! ... Carlo. Då räddar du äfven Flandern! Jonas: (släpas emot klocktornet). O, min Gud! Min Gud! Alba ti raseri). Nå, blir det ett slut på det här?! De sammansvurne. Gif icke signalen! Alba (till Rincon). Sätt en pistol för pannan på honom... Lyder han inte, så skjut ned honom! (Jonas föros in i tornet.)