Dagens Nyheter – 15 mars 1872, sida 2

Jonas. Ingen, utom jag. (Lägger värjorna på bordet.) Se här, äro värjor för er och mig. Jag har skurat dem blanka till karnevalen. Galena. Du tänker då deltaga i striden? Jonas. Ja, jag vill försvara mina klockor. Galena. Tyst! Hörde du inte något? Jonas. Der nedifrån? Galena. Ja! Andra scenen. De förra. Rysoor, sedan. Carlo. Rysoor (från hvalfvet). Är det du, Galena? Galena, Ja! Rysoor. Carlo är ännu inte kommen? Carlo (från hvalfveti. Jo, här är Carlo! Rysoor. Nå! — Välkommen! Galena. Hvad nytt, Carlo? Carlo. Åh, goda nyheter! Galena. Spaniorerne? Carlo. Äro mer än någonsin insöfda isäkorher. Jag kommer direkte från hortigen... Rysoor. Och kedjorna? Carlo. Har jag sjelf låtit taga bort. Rysoor och Galena (med glädje). Bravo! Rysoor. Således ingenting att befara från slottet. Men skildtvakterne? Carlo. Var lugn! De som icke hunnit somna, spela och dricka kring vakteldarno. Rysoor. Och dina skarpskyttar? Carlo. Stå redo att offra allt för fosterlandet, Och i denna nu så tysta stad, der intet ljus lyser och intet ljud höres, finns det dock i hvarie boning ögon som vaka, öron som lyssna