Dagens Nyheter – 15 mars 1872, sida 1

Alba, Nå... vidare! Dolores (utmattad). Jag vet inte mera. (alba vänder sig mot bödeln.) Jolores. Nåd, herre... nåd! Alba, Ännu ett namn... och ni är fri. Dolores, Klockaren... Jonas... ( Vargas blickar åt Delrio som skrifvor.) Alba. Och Cornelis? Jag slår vad att han var med. Dolores, Kanhända , . . jag tror . .. Ah! (Sjunker ned utmattad.) Alba (släpper hennes hand). Det är mnogz. Går till bordet och skrifver.) Den här ordern till Navarra! (Till Dolrio.) Don här till Francesco Vegas! Vargas. Ja, oders nåde, vi skynda! Alba. Nej, nej... tyst och stilla... tystsom grafven! Delrio, Ja!...men kedjorna? Alba. Blifva borta... som jag befallt! Vargas. Och officern? — Han som burit värjan der? Alba. Han skall fängslas! Död eller lefvande briogen I mig Carlo van der Noot! Dolores. Carlo! : Alba. Han skall sparas för schavotten! Dolores (på knä). Schavotten! Carlo! Det var då han! Ah! Himlens hämnd! Det var han, min Carlo! — Och det är jag, som . .. som... O, Gud! (Störtar emot dörren, men stöter der emot bödeln.) Alba (leder henne våldsamt tillbaka). Förlåt, min fru... men här kommer ingen ut,-.. Jag har ju sagt det!